Sida 105
VII. Från Malmö till Stockholm
KAP. VIII. De svensk-amerikanske sångarne.
En af de mest omtalade och beaktansvärda företeelser i fråga om Stockholms-expositionen och oss svensk-amerikaner är onek- ligen den sångarfärd till Sverige, som företogs af en vald manskör, representerande de olika organisationer, hvilka tillsammans utgöra The American Union of Swedish Singers.
Jag träffade en del af dessa herrar redan samma dag vi an- lände till hufvudstaden. De hade mottagits med bifall öfverallt och fröjdade sig hjertligt deröfver, att den länge omtalade Sverige- resan hade blifvit en verklighet.
Konungen hade mottagit dem särdeles nådigt. Detta upp- skattades naturligtvis högt af alla. En af de ledande sade till mig: "Ja, jag tyckte det var roligt för gossarnes skull, som tycka om sådan grannlåt. Kung Oscar tilltalade dem så vänligt, att en del kände sig nästan förlägna och en påstås i hastigheten hafva glömt till och med sitt namn.”
Det var intressant att få besöka våra amerikanske sångares högqvarter. Nu kändes det som om man varit i Chicago i stället för i det aflägsna Stockholm. Jag hörde sångarne, fem hundrade, på svenskarnes dag den 21 juli 1893 å Verldsutställningen i Chi- cago, och satte stort värde på att nu få höra en del af dem i Stock- holm denna sommar. De sjöngo bra. Deras uttal var präktigt,
samsjungningen och nyanseringen föreföllo nästan fullkomliga.
Ej underligt att de öfverallt blefvo så väl mottagna: de förtjenade det.
Jag träffade personligen direktör Örtengren, herrar Johan- sen, Hallbom m. fl. Ur tidningar och andra källor beder jag om
att få lemna en liten redogörelse för sångarfärden, (105)
Källa: Project Runeberg ·