Sida 531
KAP. XLIII.
Vid Lannaskede brunn och hos den benbrutne doktor Floren.
Äfven i det prosaiska Amerika finnes det vänskap af gam- maldags slag. Med just dess band är eder ringe tjenare förenad med pastorn och filosofie doktorn, småländingen från Bäckaby, J. Emil Florén. 'Tvenne gånger hafva vi rest till Sverige i hvar- andras sällskap, och lefva vi, så blir det åtminstone en gång till, ty alla goda ting äro ju tre.
Min vän hade otur, sedan våra vägar 1 Sverige för några veckor skiljts. En dag åkte han i hyrskjuts efter en liten elän- ding och väntade sig mycken glädje af färden.
Då blef den efter minimikursen tilltagne hästen rädd i en grind, stjelpte åkdonet, och det är i sanning en alltför lätt sak med de gamla, smala trillorna och liggfjädersvagnarna i Sverige, hvilka jag bestämdt skulle bannlysa på en gång, om jag vore kung. Florén fick ena benpipan krossad och äfven den andra afbruten, och resultatet blef, att han fick "ligga och titta i taket” vid Lannaskede i flere veckors tid. Han tog äfven detta tåligt och lugnt på sitt vanliga, godmodiga sätt och skref till mig: "jag har aldrig förr haft en motgång, som är värd att nämnas, och det var väl icke för tidigt, att det blef min tur nu.”
Vi kunde. naturligtvis icke återvända till Amerika utan att hafva helsat på hos den afhållne brodern, som fick så föga glädje af den senare delen af sitt Sverige-besök.
Från Linköping styrde vi alltså kosan till Säfsjö. Vi pas- serade Mjölby vid tretiden. Vid Boxholm sågo vi fabriker, såg- verk och något slags grufvor också. Från Säfsjö foro vi med den smalspåriga jernvägen till Lannaskede brunn. Det är en
liten enfaldig, rolig jernvägsstump, som sträcker sig endast mel- (525)
