Sida 448
KAP: XXXVIE
Slottet och lifrustkammaren.
Man får vara huru renhårig republikan som helst, så vill dock turisten ur.der ett Stockholmsbesök gerna bese det ryktbara, stora och, får jag begagna det ordet, innehållsrika kungliga slottet.
Oerfarna amerikaner tycka, att det ser för gammalt ut. Det beror bara på, att de icke veta hvad som är fint. När de be- sett något mera af verlden, blir kungaboningen i Stockholm allt härligare äfven för dem.
Vi hade tur: ingen var hemma. Läsaren här 1 Amerika kanske förvånas. Jo, detta betyder att vi fingo se allting. Jag tror, att vi hade ett drygt halfdussin olika vaktmästare, hvilka vi- sade oss det, som var att skåda.
Vi besågo konungens, drottningens, kronprinsparets vånin- gar, festivitetsvåningen, gästvåningen, slottskapellet, rikssalen mm.
Mitt herrskap, hvad det Hvita Huset och allt dess tillbehör ser ringa och obetydligt ut, sedan man blott som hastigast genom- vandrat det kungliga slottet i Stockholm!
I drottningens rum sågo vi bibelspråk på engelska, och i hen- nes bokhylla skrifter af Rudin, Funcke och Spurgeon. De syntes vara fitigt hegagnade.
Å kronprinsessans skrifbord låg en katalog öfver Stockholms- vtställningen. I kronprinsens trefliga arbetsrum såg man ett por- trätt af konungen af Siam, taflor öfver Stockholm, porträtt af hans familj, barnens lärare o. s. v. Kronprinsparets våningar
voro synnerligt trefliga. (442)
