Sida 175
KAP. XV. Utställningen (Forts.)
En eftermiddag gingo fyra af oss för att äta qvällsvard å ope- rakällaren i Stockholm endast af det enkla skäl, att vi ville se de af lektor Waldenström så förkättrade väggmålningarna. Vi sågo oss i tysthet omkring och blefvo förvånade öfver det lilla i antydda rigtning, hvilket för oss var synligt. Man säger ock, att det växt mycken vass och långt gräs på dessa bilder, sedan P. W. i riksda- gen uppträdde så skarpt emot dem. Detta håller jag nästan för troligt, ty den nuditet, som nu finnes, är ej att alls jemföras med hvad man på hundratals andra ställen i Europa får bevittna. Vare nu med denna sak huru som helst — ty en främling kan ju här ej uppträda som domare, — ett är säkert, att detta besök för mig personligen bar god frukt, ty alldeles som vi kommo in träffade vi hr och fru A. E. Johnson, presidenten för Hemlandet Company.
Hr Johnson reser ofta till Sverige. Han har aldrig glömt sina fäders land. Vermlandsgossen har haft god tur och lyc- kats förträffligt i Amerika på många sätt, men han har allt fort- farande en varm vrå i hjertat för landet i högan Nord. Hans ame- rikanska fru delar fullt denna känsla med sin man. Efter mål- tiden bjöd hr Johnson oss andra på kaffe ute på en af de stora verandorna och der språkade vi om nytt och gammalt. Jag var förtjust att få veta, huru lycklig "Amerikas” resa varit och att den nu skulle göra två rundresor till i år. Vi sågo detta präktiga skepp i Köpenhamn och kände oss öfvertygade om, att det borde ofta begagnas. Den som med ett sådant skepp får resa direkt till Skan-
dinavien, bör känna sig synnerligt glad och tacksam. (169)
