Sida 129
IX. Den stora nordiska utställningen i Stockholm
sö
IKEA RE,
Utställningen. Fortsättning.
Det var en bärlig morgon, och den oförlikneliga nordiska sommaren stod i sin glans, när jag första gången besökte utstiäll- ningen. Färden utefter strandvägen var förtjusande, och på några få minuter hade vi uppnått stora ingången. Inkommen på expo- sitionens område stannade jag, uppfylld af förvåning och beun- dran.
Mina nästa känslor voro, jag höll på att säga, af bestörtning och vrede. Hvarför hade icke en utställning, så utmärkt till och med på blotta ytan, så skön vid första anblicken, blifvit mera vid- sträckt annonserad? TI Glasgow såg jag verkligen en affisch an- gående densamma, och på Stettiner jernvägsstation i Berlin var också en dylik uppsatt i en glaslåda, men förutom dessa, fingo vi ej under hela vår resa genom Europa den ringaste påminnelse om de lysande uppvisningar, som vittnade hvad Sverige och dess grannar förmå. Ibland Amerikas svenskar hade utställningen blifvit temligen väl annonserad, i synnerhet genom en välvillig och liberal samverkan af den svensk-amerikanska pressen. Men det är alltid så; Sverige och dess inbyggare besitta för stor blyg- samhet och för litet sjelfmedvetande om sin förmåga, och så blif- va de ofta ur stånd att fritt bruka sig af sina förmåner och rät- tigheter. Jag har iakttagit detta upprepade gånger. De äro af naturen ädelsinnade män, och de hafva afsmak för allt skryt med egna förtjenster. Blif ej oroad, ärade läsare, jag vet, hvarom jag talar, och jag nämner detta förhållande, icke såsom sjelf härstam- mande från denna utmärkta ätt bland nationer, utan såsom en in- född amerikansk medborgare, en Pennsylvanier, sträfvande att
vara lika modig och driftig som Nord-Amerikas öfriga svenskar, (129)
Källa: Project Runeberg ·