Sida 147
XI. Den stora nordiska utställningen i Stockholm [Forts.]
— 147 —
Solo: Till sina hallar se, konsten er kallar: Välkomna att värmas af färgers sken, af lif som härmas, af dagrar som randas, af form som andas I brons och sten!
Kör: Konstens verk de höga tala utan tolk till hvart själfullt öga hos hvartenda folk. Mellan Nord och Söder om vi gränser ställt, alla äro bröder inom konstens fält. Qvartett: Hur den unga tidens skapar-ifver in på nya banor slår, minnets bro dock ingen sönderrifver mellan gammal tid och vår. Ha vi makt att trolla fram på stunden syner af fantastisk prakt, underlaget är den gråa grunden, den som våra fäder lagt.
Kör: Hägring i sagoljus, tider som farit, fäste och gafvelhus, Stockholm som varit! Famnadt af ekars krans, skimra i minnets glans, dröj, en romantisk dröm! Spegla i stilla ström tinnar och torn och torg, Vasarnes borg.
Källa: Project Runeberg ·
