Sida 176
XV. Konstutställningen [Forts.]
NES 40. ee
nästan under fem timmar. Då vid åttatiden på qvällen hade vi kommit ut på "öppna hafvet.”
Jo, det är säkert. Sverige är lika härligt som förr, äfven öm ran kommer, som vi gjorde, direkte från Paris och Rhen. Dess skönhet, dess behag, höra det sjelf till, de äro ielke långods. Det bör finnas ett annat namn för det, ”skärgården” låter all- deles för simpelt i mina amerikanska öron. Får jag icke kalla det ett sönderplockadt paradis? Nej, icke ens det skulle duga. Be- trakta, som vi gjorde det, under fem timmars tid alla dessa små öar, landtungor, uddar, holmar, vikar, ”vattengator,” åt alla håll, i alla tigtningar, med den härliga grönskan, de pålitliga, trofasta, under årtusenden af österhafvet blankslipade klipporna, de hun- dradetals inbjudande villorna, hvilka gifva lif och behag åt den vackra fonden, de dussintals ångare och lustjakter, som ila hit och dit, ständigt spårlöst korsande hvarandras väg; jo, stå der, som vi gjorde, försökande inprägla detta oöfverträffade panoramas totalbild uti minnet, ända till dess att man rigtigt förbryllas — ja, gör det, och säg mig sedan hvad namn man egentligen borde gifva åt denna härliga tafla med dess friskhet, omvexling, stän- digt nya behag, dess inspiration och alltid uppfriskande intryck på sinnet, så att den, som sjelf icke sett den, kunde förstå vår mening. Nej, det kan icke ske. Se, taflan är åter och återigen nästan densamma, så ändrar den sig, bara för att i nästa minut komma tillbaka, till dess att det syntes mig som om hela skär- gården vore en enda stor, slingrande boulevard, der öar och hol- mar, villor och skär stodo rigtigt på parad, för att helsa oss utländingar rigtigt välkomna till kung Oscars land.
Jag passerade skärgården fem gånger under sommaren. 0, att det förunnats mig att göra den färden än många fler gånger. Den, som anländt till hufvudstaden både från Mälar-sidan och saltsjön, han vet hvarför det finnes endast ett Stockholm i hela den vida verlden. Han har rätt. T. o. m. rätt framstående exemplar af John Bull medgifva detta.
Vi voro naturligtvis icke ensamma på den vackra ångaren. Främst bland våra medpassagerare var en afdelning af journalist- kongressen, som just afslutat sina förhandlingar. Desse tidnings- män voro från Tyskland, Frankrike o. s. v. Hvad de pratade! Har du nånsin sett en skenande Minnesota-cyklon? Han stod rigtigt stilla emot dessa tungor. Har du varit inne på någon af telegrafverkets centralkontor, der ett par hundrade apparater
Källa: Project Runeberg ·
