Sida 212
XV. Konstutställningen [Forts.]
— 212 — Biskopens föredrag
om förutsättningarna för dopets verkan såsom nådemedel. Dopet betraktades dervid dels från dess subjektiva sida: beskaffenheten hos den som döpes, dels från dess objektiva: sjelfva dophandlingen. 'I afseende på den förra framhölls, att dopet förutsätter begär efter den nåd som genom dopet meddelas. Om dopet kunde meddela nåd utan detta villkor, skulle det verka opersonligt. Begär vore här i sak detsamma som tro. Tron kunde äfven utan dop frälsa, men dop utan tro kunde det icke. Härmed vore domen fäld öfver alla tvångsdop. Lätt att fatta ur denna synpunkt vore dopet, när det gälde fullvuxen, men svårare blefve det, när det gälde barn. Äfven dessa behöfde frälsning, ty de födas med arfsynd, och vi ha ej rätt att beröfva barnet dopets nådemedel. Men detta förut- sätter tro, och äro barnen utan tro, så blir dopet utan verkan som nådemedel. Kunna då barnen hafva tro, och på hvad sätt erhålla de den? Föräldrars och faddrars svar äro icke gällande för barnet. Barnen hafva ej af naturen tro. En sådan uppfattning saknar stöd i skriften. Tron är något mer än mottaglighet för det goda, hur skall man då tänka sig något positivt jemte detta negativa? Två satser böra framhållas: 1) barnet eger mottaglighet och motståndslöshet; 2) i hela frälsningsverket är det Gud som tager första steget. Gud kan då, när han i dopet möter barnet, verka. hos det den tro, som mottager nåden. I och med dopet inträder hos barnet en den helige andes verksamhet som kan kal- las tro. Svårt ha vi att föreställa oss denna tro, men den kan icke heller förnekas. Trons väsen är hänvändning till Gud, och denna kan finnas utan medvetandet. En analogi erbjuder tillståndet un- der sömnen, då tron äfven finnes. Liknelsen haltar, ty under sömnen är medvetandet endast momentant försvunnet, men än- då måste hos barnet antagas både sjelfmedvetenhet och vilja, fast blott som potens, så äfven tro, ej blott som möjlighet men äf- ven som aktiv. Dopet är ett bad som ger andligt lif.
Vidare och som följd häraf tillbakavisades några missupp- fattningar af dopet, bland annat att dopets nådegåfva skulle till- delas blott vissa barn, som hafva mottaglighet för nåden. Dopet skulle då bli hypotetiskt, men mottagligheten vore lika hos alla barn. i;
Barnets tro vore outvecklad, i den mån barnet växte borde « denna tro utvecklas; skedde ej detta, slocknade trosgnistan. Den-
Källa: Project Runeberg ·
