Sida 231
XV. Konstutställningen [Forts.]
DERES
| q bl É å ;
RR TKA nr
— 231 —
Hans skildring af tillståndet i vårt stift visade — yttrade biskopen — både skuggor och dagrar, men på det hela taget hade såsom han i helsningstalet yttrat, tillståndet ej försämrats och vore afgjordt bättre än hvad med de otillräckliga krafterna kun- nat väntas. Med anledning deraf riktades några slutord, med tillämpning af det sagda, till embetsbröderna.
Minnestalet syntes mig vara ett mönster af hvad sådana tal
. böra vara. Så sant, så värdigt, så vänligt. En del af bilderna, som
framkallades, hade jag ock sett för sju år sedan. Doktor Bran- dell, pastor Arbman, hvem kan glömma dem? Äfven doktor Wi- den hade jag träffat, men utan att formera någon bekantskap med honom. Nu voro de gångna! Det två timmar långa talet syntes kort.
Ja, må minnestalen vara sanna. Strö rosor, men med sans, eller ock tig! Sedan fick jag lyssna till presterskapets diskussion om löneregleringen. Stackars komministrar och adjunkter på många ställen! Att sådana bekymmer finnas äfven i Sverige. Vi tro ofta, att de äro till endast ibland oss.
Kl. ungefär tio på qvällen eskorterades biskopen af samtliga presterskapet till biskopsgården. Den eldige åldringen, doktor Englund, talade, och som alltid utmärkt, å presternas vägnar. Bi- skopen svarade med rördt hjerta. Så sjöng man en vers af psal- men 124, och — prestmötet var slut. Men derofvan ifrån log himmelen så vänligt mot sina representanter dernere på den vack- ra jorden, och Norrlands-nattens ljusskimmer spred lycka och solsken i allas hjertan. Sådana stunder kunna icke glömmas, och väl är det. ;
Min vördnadsfulla, varma helsning till fäder och bröder bland Norrlands utmärkta presterskap.
Källa: Project Runeberg ·
