Sida 297
XX. En söndag i Hernosand
— 297 —
hundradets förra hälft var föremål för myndigheternas och de s. k. frisinnades uppmärksamhet och förföljelse och som f. n. af de frikyrkliga betraktas såsom orsaken till dessa trakters andliga mörker,” äro sålunda de för sekter och separatister mest fredade orter i vårt land.
Det är klart, att antalet ”bönehus” eller separata gudstjenst- lokaler skall stå i förhållande till frikyrklighetens uiorerkarne. Hela antalet dylika hus utgör omkring 1500.
Jag har ej varit i tillfälle att erhålla uppgifter om missions- husens fördelning inom de särskilda länen eller stiften, men föl- jande siffror, som jag uppställt med ledning af hvarjehanda upp- gifter, torde komma sanningen temligen nära: Upsala stift med Stockholms stad har 260, Linköpings 110, Skara 100, Strengnäs 140, Vesterås 200, Vexiö 120, Lunds 140, Göteborgs 40, Kalmar 30, Karlstads 240, Hernösands 90 och Visby stift 30. Vore dessa hus någorlunda jemnt fördelade öfver landet, skulle 40 procent af Sveriges församlingar vara utan ”missionshus.” Då emellertid ett mycket stort antal församlingar, synnerligast i Örebro, Kop- parbergs och Vermlands län, har 5, 6. 7, ja ända till 10 bönehus och derutöfver, och då 2 eller flera bönehus finnas i hundratals församlingar, inses, att folket i mer än två tredjedelar af Sveri- ges 2,538 evangeliskt lutherska församlingar hellre fira sin guds- tjenst i kyrkor än i separata gudstjenstlokaler. På somliga orter äro dessa hus ganska sällsynta. I Kronobergs län finnas blott 27 (1890), i Halland 7 (Q 8, på Malmöhus läns landsbygd ett tjugo- tal o. s. v. I sjelfva verket är uppförandet af bönehus ej alltid något säkert tecken till den resp. sektens framgång på den ort, der huset är bygdt. Ofta äro nemligen dessa orter från affällin- garnes synpunkt så mörka,” att man måste öfver hela riket in- samla medel för ortens ”evangelisering.” Jfr t. ex. uppropet om insamling till missionshus i Uddevalla 1893!
Svenska missionsförbundet är en mycket storartad organi- sation af separatister. Den separatism, som från århundradets början framträdt i Norrland och i mindre omfattning på andra orter, är i jemförelse med svenska missionsförbundet af en myc- ket underordnad betydelse. Till det mesta hafva dessa äldre se- paratiströrelser framträdt som en reaktion mot affallet inom stats- kyrkan från den rena lutherska läran, under det "waldenströmar- ne” äro fiendtliga mot eller likgiltiga för den rena läran. TI sjelf-
Källa: Project Runeberg ·
