Sida 345
XXII. I Viksjö
— 345 —
bolagen gifver pension åt ålderstigna, trogna arbetare. Vi hörde detta af sonen till en sådan pensionär. Vanliga arbetare sades kunna tjena ända till 5 Q 6 kr. per dag genom att arbeta på ackord. Ingen får bese dessa sågverk utan särskild tillåtelse.
Särskildt minnas vi det ståtliga Vifstavarf, som eger eget spruthuz, hvilket sades kosta 30,000 kr., och som kostade på 40,- 000 kronor, för att värdigt mottaga konungen. Vid det tillfället pryddes stränderna af elektriska ljus ända från Sundsvall, ett afstånd af omkring tio engelska mil. De äro icke knussliga deruppe i Norrland, det kan man lita på. :
Men vi måste skynda. Vid Bage sorteringsbommar inhäktas årligen 2—3 millioner stockar. Kl. 8:45 hafva vi redan hunnit till Bergeforsen, der vi utbyta "Turisten” mot "Indalen.” Vädret var skönt, landskapet vackert och lynnet det allra bästa. Den ryktbara norrländska matlusten, som kan sätta nytt lif i t. o. m. en amerikan, hade följt med äfven hit såsom man tydligtvis kunde märka både på oss och andra. Den beror på det ”starka” klimatet och den rena luften.
Elfven egde flytande timmerstockar i mängd. TIbland stötte vår lille ångare emot dem riktigt allvarligt och envist. Styrmannen med de väldiga polisongerna stod dock lugnt på sin plats. Floden blir mer och mer norrländsk. Se der det vackra, 1,000 Q 1,200 fot höga Rösåsberget. Stränderna komma närmare på oss. Naturer blir obändigare. Floden blir grundare och stridare men strömfåran djupare. Det är Norrlands sköna allvar eller allvarliga skönhet, som möter oss öfver allt. ;
Båten går sakta och vi hafva god tid att språkas vid en smula.
Nej se, der är vår aktade vän från Vestanå, intendenten Gyllenhammar. Han och kaptenen voro gamla bekanta och munhöggos värre. Kaptenen var en ståtlig figur, började segla” 1855, höll på i nitton år, kände väl till Amerika, var rojalist och konservativ och rojalist så det förslog och sade, att de fleste i Sverige äro det, något hvaröfver ingen turist alls förundrar sig, och tillade, att han icke alls tror på vår "ruttna amerikanska rösträtt.”
Den kaptenen borde få medalj för sin norrländska patriotism. Han egde de mest entusiastiska åsigter öfver möjligheterna för det norrländska jordbruket, ty "här växer det dag och natt.” En rolig historia berättade han om en dryg skånsk riksdagsman, som
Källa: Project Runeberg ·
