Åter i Sverige

— 347 —

komma från höjderna derofvan och hejdlöst slungas i elfven, hvarvid ett särdeles sevärdt skådespel uppstår.

Ännu en annan båt. Den är liten och egendomlig, bygd för denna särskilda farled. Propellern ligger liksom i en ränna, så att den ej når längre ned än båtens botten och derigenom är skyddad för stockar och stenar i den brusande, men ofta grunda elfven.

Vi fortsätta färden. Hvilka vackra stränder! De blifva nu högre, särskildt till venster, der de bilda de vackraste terrasser, klädda uti både barr- och löfskog om hvartannat.

Den elfven! Nu är den bred och präktig som andra ordentliga floder, men om några minuter tager den af, till dess att den blir lika smal som midjan af förra tidens fashionabla modedockor. Men han ångrar sig strax, blir ånyo hvad den var, ryter af ilska i dånande iorsar, småler som sextonårig tärna i det lugnaste, spegelblankaste vatten, repar mod och blir andra lik i hvardagsprosa med låga stränder. Nej, blif dig sjelf igen! Blif hvad du är. Tack!

Mitt herrskap, gifven akt på dessa solkyssta bergstoppar, denna härliga, förtrollande grönska, som påminner om både vinter. och vår på samma gång, dessa furor och björkar, hvilka i vänlig sämja höja hvarandras behag, bildande åt hvardera en ram lika skön som taflan sjelf.

Nu äro vi framme vid Sillre fors och branta, skogsklädda stränder. Här stannade båten och i den vänlige kaptenens sällskap stego vi i land och besågo det vackra Brattafallet långt uppe 1 skogen. Vägen var besvärlig för amerikanen, men ovanligt vacker. Fallet bestod af två särdeles nätta vattenfall. "På en väldig klipphäll utmed vägen sågo vi växa tall och gran, ormbunkar, björk, gräs af olika slag, lingon, blåbär, mossa — allt bevis på Norrlands underbara alstringsförmåga, ty kan det växa så mycket på en sten, hvad bör det icke då kunna växa i den bördiga jorden.

Se der äro en stor tall och en gran, som växt samman till ett.

Ombord igen! Nu språkas vi vid ånyo en stund. Vi träffade en ung hr Nordberg, som skulle upp till Utanede, för att dekorera der och annorstädes för siameserkonungen. Han var väl kunnig och vänligt meddelsam. Af honom fingo vi reda på, att Sverige egde stora "jernvägsfabriker,” såsom Kockums i Malmö, Atlas i Stockholm, Södertelje Vagnsfabrik och en stor reparationsverk-