Åter i Sverige

— 304 —

Strax bredvid finnes den Franzénska kullen, der skalden-biskopen plägade sitta eller promenera. Äfven han genomgick den menskliga utvecklingens cirkelprocess. Äfven han lärde sig inse, att drömmar och ideal ej alltid, nej, blott sällan låta realisera sig. Men tänk huru tiden går. Just i sommar var det redan femtio år sedan psalmsångaren lade ner sin biskopsstaf och gick till hvila.

Nu äro vi åter i Hernösand, vårt egentliga hem i gamla Sverige. Platsen är gammal, omtalas redan i slutet af 1300-talet; staden grundlades 1584, samt har ett synnerligen naturskönt läge. Domkyrkan och andra offentliga byggnader äro alla präktiga, och många ligga ovanligt vackert. Staden är stiftsstad och öfverflödar bokstafligen på inrättningar” af alla slag. Hernösand är den första europeiska stad, som skaffade sig fullständig elektrisk belysning. Låt mig nämna några af inrättningarna: domkyrkan, biskopshuset, länsresidenset, rådhuset, allmänna läroverket, riksbankshuset, hypoteksföreningen, högre flickskolan, navigationsskolan, folkskollärareseminariet, döfstumsskolan, lasarettet, bospitalet, länsfängelset m. £.

På den vackra kyrkogården ligga biskoparne Franzén och Lundgren begrafna, "den älsklige och den väldige.”

I vårt "Sverige-hem” hade vi det mycket godt och voro alldeles som "barn i huset.” Den nya biskopsgården är stor och rymlig, men byggnadskomitén har varit något snål och föga modern i fråga om inredningen. Så tyckte åtminstone jag. Oförgätliga voro våra lyckliga dagar deruppe bland fränder och vänner. Tusen tack!

Biskop Johanssons äro ett älskvärdt, allvarligt och kristligtbiskopsfolk, som vinner från allra första stund man gör deras bekantskap. Biskopen är en hel karl helå dagen igenom och synes - vara ovanligt afhållen i sitt stift, hvarpå presterskapet lemnade nytt prof, då han nyligen fyllde 60 år. Biskopinnan är utmärkt både såsom maka, moder och biskopinna. En lycklig, begåfvad och välartad barnskara förljufvar de vördade föräldrarnas hemlif och ålderdom. 5

Under en af våra dagliga promenader träffade jag juristen, då tillförordnad domare, hr Carlgren, med hvilken jag blifvit bekant för sju år sedan. Han har nu avancerat till en indrägtig syssla vid domkapitlet. Vi samspråkade om ett och annat rörande Sveriges rättskipning, hvilket intresserade mig mycket. Skulle