Tillbaka Read Runeberg

Åter i Sverige

Originalsida 424
Originalsida 424
Originalsida 424
Originalsida 425
424–425

Sida 424

XXXIII. En söndag i Leksand

— 424 —

På ett hus nära Bethlehemskyrkan läste man: "Tänk på

ändan, så gör du aldrig illa.”

Bethlehemskapellet, waldenströmarnes kyrka, är en stor och vacker byggnad. Vi beklagade dock, att den röda färgen håller på att falla af, så att byggnaden ser något förfallen ut. Bara den röda, Jesu blods, färgen finnes qvar i predikan går det likväl an. Trapporna voro omålade och fula, men kapellets symbolik var utmärkt tilltalande. Inredningen är praktisk och ändamålsenlig.

Framför V. Islandsgatan 18 stannade jag med glad tacksamhet och ändå mycket förtretad. Der bor den vidt bekante och afhållne lektor N. P. Ödman, hvars skrifter beredt äfven mången svensk-amerikan en mängd lyckliga, glada stunder. Men lektorn var ej hemma, och det var min stora, oersättliga förlust. Men så är det. På sommaren träffas ingen hemma i Sverige. Det synes vara regeln. Godt är det ock, att de som så väl behöfva några veckors hvila i något land kunna erhålla den.

Ingenstädes i Sverige såg jag så mycken dryckenskap som i Gefle. På tåget ville t. o. m. en halfdrucken herre” betala kontant ehuru han hade biljett, hvilken han likväl tappat på golfyet. Lifligt, energiskt och kristligt nykterhetsarbete behöfves i sanning i denna lifliga affärsstad.

Nu resa vi åter mot Upsala och Stockholm.

Snart hafva vi hunnit fram till Skutskär, som säges vara det största sågverk i verlden. Det omfattar egentligen 26 sågverk, som tillhöra Stora Kopparbergsbolaget. I Harnäs och Skutskär drifvas storartade utskeppningsaffärer.

Öfver natten stannade vi i Elfkarleby, för att bese de vackra vattenfallen. Vi hade språkat engelska på tåget. Ett par damer i samma kupé stannade ock vid samma station. Vi hörde dem säga: "Nu ska vi skynda oss, så att de der engelsmännen icke få rummen först.” Jo, jo, men. Menniskohjertat är sig alltid likt! Men engelsmännen,” Tengvald och jag, hade telegraferat i förväg, så att vi behöfde ej ha så brådtom. Men herrskapet skulle ändå hafva sett huru de der damerna skyndade, och vi voro elaka nog att ock gå fort, för att göra dem en smula nervösa.

Källa: Project Runeberg ·