Åter i Sverige

FEET AN SS

SINA

HP ESPE SR TS EE ET ROT

d Ez

— 307 —

qvarstår denna helgedoms högaltare, ett simpelt stenbord, i rundeln, och flera sidoaltaren hafva funnits; väggarnes och pelarnes höga och breda socklar (grundstenar) visa sig påtagligen hafva varit bönpallar och i hvalfbågarnes slutstenar qvarhängde ännu i senare tiden några jernringar för ljuskronor. Kryptan har två ingångar från öfra kyrkan och en utifrån; de förre ledde — den norra för fruntimren, den södra för männen — dit ned från sido-

- skeppen, den senare har ofelbart inledts från samma närliggande

hus å erkebiskopsgården, hvarifrån en betäckt gång förde till den ofvanför i öfra kyrkan belägna dörren till norra sidokoret. Strax

till höger om denna ingång, i norra sidoqvadraten nära gafvel-

muren, är en brunn, som tvifvelsutan är samtidig med sjelfva byggnaden. Denna brunn har — ända tills en på senaste tiden för kyrkans torrläggning företagen dränering omkring densamma minskat lödet — haft klart och godt vatten och, ehuru knappt 6 fot djup, aldrig brist derpå, då likväl flere af stadens ganska djupa brunnar under heta somrar uttorkats. Orsaken härtill måste vara den, att en stentrumma hitleder vatten genom Helgonbacken, hvarest man funnit en sådan hela 13 fot under jordytan. Att denna vattenledning är uråldrig inhemtas deraf, att man öfver den funnit å nämnda landthöjd benrangel i stenkistor, sådana här brukades i första kristendomens tid. Brunnen uttömde sitt öfverflöd genom södra sidoqvadratens gafvelmur i ett underjordiskt afledningsrör, hvilket åter utgrenar sig till brunnar ned i staden. Denna förträffliga vattenledning, som ännu efter åtta århundraden har -bestånd, har utan tvifvel tillkommit i följd af det religionsbruk, som fordrade heligt vatten till döpelse, stänkelse och handtvagning. Ehuru det derför var en stor förmån att ega en brunn med friskt vatten inom sjelfva helgedomen, vill det dock synas som sådana varit ganska ovanliga, ty. i Norden känner man endast denna och en mindre i kryptan i Dalby samt en dylik i Upsala domkyrka.

Medeltidens heliga byggnadskonst hade sin mer och mindre dunkla sinnebildslära, uttryckande i former, grundtal och en mångfald af ofta besynnerliga bildverk, mystiska, symboliska eller allegoriska föreställningar. Så skulle enligt en gammal sägen Lunds domkyrkas korsbyggnad beteckna den korsfäste, korrundelen med sin krans af trekanhtiga tinnar och deremellan i spetsar utspringande takrännor törnekronan och de begge tornen Johannes och Maria stående vid korsets fot. Kyrkans ofvannämnda