Sida 561
XLIII. Vid Lannaskede brunn och hos den benbrutne doktor Florén
— 5361 —
till mer än en gång bland de frie och sekterna, men att som Ewald gör skylla allt detta på ”läseriet,” är både orätt och elakt.
På qvällen reste vi mot Herrljunga. Formlig trängsel egde rum på tåget. En del arbetare skulle hem öfver söndagen. Det var en underlig söndagsförberedelse, med hvilken de voro syssel- satta. Att arbeta hårdt hela veckan och sedan supa upp det på lördagsqvällen och' söndagen, det är ett uselt och dåligt lefnads- program. Jag såg i sommar mera af detta elände än för sju år sedan. Hvad gör man i Sverige, för att hålla arbetarne nyktra och vid kristendomen? Mycket, mycket, jag vet det, men mycket återstår dock.
Våra svensk-amerikaner blifva mig allt kärare, jag känner mig allt stoltare öfver dem, sedan det allmänna folklifvet i Sve-' rige blifvit mig mera bekant genom dessa tvenne resor. Våra kristna svensk-amerikanska läroverk, vårt fria kyrkliga lif, der pastor och folk stå hvarandra så nära, vår goda tidningspress, de förbättrade ekonomiska vilkoren, resor och umgänge med tref- liga menniskor, allt har satt sin prägel på vårt folk såsom ett helt
i detta land. Men äfven här ibland oss återstår ännu mycket att önska. ps
I det lilla Herrljunga stannade vi öfver natten.
Ett af de så populära folktågen till utställningen i Stock- holm ilade genom staden under natten. Alla biljetter voro slut- sålda långt på förhand.
Källa: Project Runeberg ·