Åter i Sverige

— 573 —

Jo, att få aflägga ett besök vid det med allt skäl ryktbara John Ericsson-monumentet.

Det ligger på kyrkogårdens vackraste utsigtspunkt, en skön kulle med insjön nedanför och den stora kyrkan på andra sidan om sjöviken.

Nu äro vi framme. Vi läsa: "Fäderneslandet åt John Ericsson.” Se den vackra skölden med propellern i midten och kransar rundt omkring. ;

Vi gingo in i monumentet. Nu stå vi i denna nya minne- nas helgedom. Kistan af ek står på en vacker piedestal af sten. På kistan läses: "John Ericsson, född i Långbanshyttan 31 juli 1803, död i New York 8 mars 1889.”

Den svenska fanan och den amerikanska funnos derinne. En Monitor” var placerad på toppen af kistan och en propeller vid ändan. John Ericssons byst i brons fans i en niche. Hela rummet var fyldt af kransar och minnesmärken.

Men för att få berättelsen tillförlitlig och ordentlig må jag få anföra följande:

Sju år äro förflutna sedan Förenta Staternas i norra Ame- rika stolta kryssare Baltimore” förde John Ericssons stoft öfver hafven och dess regering såsom en största ärebetygelse åt främ- lingen från Norden återskänkte honom till hans fäders land. Det var som om dommnade fosterländska vindar väckts och satts i gång från den döde, som en gång försäkrade: "Alla mina krafter och allt hvad jag eger står till fosterlandets tjenst,” ty stor och liflig var den hänförelse, med hvilken det vördade stoftet mottogs af hans landsmän. En ädel täflan uppstod mellan flera bygder, om hvar den store uppfinnaren skulle få sin graf. Sverige eger intet pantheon för sina utmärkta män; om det ett sådant egt, skulle John Ericssons sista hvilorum varit gifvet. Hufvudstaden önska- de nedbädda stoftet och reda grafven inom gården af der förlagd örlogsflotta, som förvarar af John Ericssons snille så många vitt- nesbörd och minnen. Andra ville bereda den döde ett rum vid hans store läromästare Baltzar von Platens sida vid den strand denne bygt eller vid Göta kanal. John Ericssons i vårt land qvar- lefvande närmaste slägtingar stälde sig finkänsligt och uppoffran- de utanför denna täflan, och när Filipstads och Fernebo försam- lingars deputerade hos konungen anhöllo att få mottaga stoftet i vård, så befalde h. m:t, att John Ericsson skulle hvila i fäderne- bygden.