Åter i Sverige

— 589 —

vara "vitae vocatus.” Annars blifva frukterna till godt aldrig permanenta. Domprosten kom väl ihåg doktor 0. Olsson i Rock Island. Han var ett stort ljus i Vermland på sin tid, sade J., som särskildt väl mindes ett tal till skolungdomen i Karlstad af doktor Olsson för länge, länge sen. Domprosten talade vidare om, att vermländingarne ega ett stort, naturligt anlag för religion och nämnde om Schwaberna i sammanhang dermed. Jag sade: "Detta har jag ock funnit ibland vermländingarna i Lindsborg.” På samma gång kunde eder ringe tjenare ej annat än att äfven be- römma vårt folks intresse och offervillighet i fråga om den kyrk- liga verksamheten i Amerika, bakom hvilken egenskap just dess religiositet består.

Missionsvänner, baptister och frälsningsarmén, utom good-' templare och andra nykterhetsföreningar, hafva icke funnit Verm- land ett otacksamt fält.

Metodisterna i Amerika stamma till stor del från Verm- land. De som förenat sig till en bestämd organisation här ibland oss, Förbundet, äro de bäste och förvisso de ende, som ega någon framtid. Om deras ställning må följande uppgifter meddelas från deras senaste årsmöte:

En del af de klarsyntaste metodisterna i Amerika, helst bland lekmännen,inser nog det oegentliga uti detta missionsarbete bland Skandinaviens lutheraner, hvilka undervisas i Gudsordifrån barn- domen och stå under Guds ords och Kristi kyrkas omedelbara in- flytande hela lifvet igenom, åtminstone så länge hundradetals mil- lioner hedningar finnas, hvilka ännu icke alls berörts af Kristi evangelium. Den kloke, energiske och insigtsfulle metodistbisko- pen Vincent, den storartade Chautauqua-idéens fader, besökte Sverige för några år sedan. Året derpå träffade jag honom och då sade han: "Den första frågan jag i Sverige måste besvara in- för mig sjelf var denna: hvarför äro vi här? Det är ju klart, att vi icke i Sverige kunna tänka på att upprätta en egen kyrka i samma mening som i andra länder. Allt vi kunna hoppas göra, är att söka väcka och lifva det som redan finnes der.”

Detta var ärligt och manligt taladt. Det erkännandet erhålla också metodisterna i allmänhet i Sverige, att de äro de bästa, är- ligaste och mest exemplariska bland dem, som lemnat den luther- ska statskyrkan.

Att de svenske episkopalerna i Amerika, hvilka uppträda så- som de rätta svenska lutheranerna och djerft söka visa sin slägt-