Sida 592
XLVI. En söndag i Hjärpås
— 592 —
Du är densamma. Små barnbarn smyga Till dig så trygga.
Din fader, moder Du höll i ära
Allt in i döden. Och systrar, broder, Dig varit kära
I alla öden.
I hemmets gårdar Har du ditt tempel, Der ömt du beder, All ting du vårdar. Med ditt exempel Du stilla leder.
I verldens vimmel Ej trifs du gerna, Men fyr ej heller. Du har din himmel, Du ser din stjerna Der allvar gäller.
När nöden qvider, Då rörs ditt hjerta, Då räckes gåfva.
Du sjelf då lider Och känner smärta, Ger tröst från ofvan.
Pris vare Herran
Som velat spara
Den gyllne bruden.
Jag ser i fjerran
Bland englars skara v Förklarings-skruden.
Källa: Project Runeberg ·