Sida 624
L. Hos konungen
NIPSP SINA
MPR SSMSV
— 624 —
mande hof, må nämnas: kronprinsen och kronprinsessan af Danmark samt prinsessan Thyra, prins Fredrik Leopold af Preussen, hertigen-regenten Johan Albrecht af Mecklenburg-Schwerin, arfstorhertigen af Sachsen-Weimar, fursten och furstinnan af Waldeck-Pyrmont, storfursten Konstantin af Ryssland och storfurstinnan Elisabeth, erkehertig Eugen af Österrike, hertigen af Aosta, prins Christian af Schleswig-Holstein, prins Ruprecht af Bayern, arfstorhertigen af Luxemburg samt prins Chira af Siam. Dessutom voro konungarne af Rumänien, af Sachsen och af Grekland samt turkiska sultanen representerade af utomordentliga” sändebud, och republikerna Paraguay och Bolivia öfverlemnade genom sina resp. konsuler lyckönskningar.
Det lärda Europas hyllning var storartad. Iklädd Vetenskapsakademiens uniform mottog konungen med Sveriges ypperste lärde omkring sig de utländska universitetens deputationer, hvilkas medlemmar voro iklädda toga eller de lärda samfundens uniform. Universiteten i Wien, Leyden, Mynchen, Bologna, Cambridge, Oxford och Strassburg öfverlemnade genom sina ombud till konungen konstnärligt utsirade diplom på doktorsvärdigheter. På de tal, som af deputationerna stäldes till konungen, svarade denne på franska språket. Dessutom hade universitetet i Petersburg och "Kungl. Akademien för konst och vetenskap” i Berlin utsett konung Oscar till hedersledamot. Aldrig i tiden har någon konung fått glädja sig öfver dylika utmärkelser, så många och så stora på en gång.
För öfrigt voro de deputationer och uppvaktningar, som konungen fick mottaga, utomordentligt talrika och lysande. Följande må antecknas: Deras majestäters hof och stab, svenska och norska statsrådet, serafimerriddare, riksdagens begge kamrar, fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, rikets landshöfdingar, landstingen, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Gefle, hushållningssällskapen, högsta domstolen och k. m:ts kansli, de svenska gesandterna i utlandet, kollegier och andra embetsverk, magistraterna i Stockholm och Göteborg, generaler och öfverstar, amiraler och kommendörer, biskopar samt Stockholms stads- och hofkonsistorier (erkebiskopen, stödd vid biskop Rundgrens arm, förde ordet. Då han framfört presterskapets lyckönskningar och uttryckt sin varma önskan, att svenska kyrkan ännu länge måtte få behålla sin summus episcopus, steg konungen ned för estraden och slöt den åldrige erkebiskopen
Källa: Project Runeberg ·
