Åter i Sverige

— 628 —

liga kortégen, bestående af omkring 30 a 40 vagnar, färdades fram öfver de mägtigt belysta gatorna under "storartade ovationer, blomsterregn, musik, lefverop och stormande jubel. Aldrig har en kung blifvit så firad af sitt folk som Oskar den andre. Och fackeltåget sedan! Ett tåg, bestående af omkring 1,500 sångare med de hvithufvade Upsalastudenterna i spetsen, ett tåg med lyk- tor och bloss i händerna och entusiasmens glöd i unga hjertan! Med sex man i hvarje led slingrar det sig fram såsom ormar af eld. Det bär af mot slottet. Utanför södra slottshvalfvet släckas facklorna. En marsch strömmar upp, leden ordna sig på borg- gården, jättekören sjunger för konungen konungssången, i "Stilla skuggor” utandas den sina känslor, konungen ropar från fönstret, der han står hänryckt och rörd till tårar: "Tack, mina vänner, tack allesamman"” lefveropen från ungdomliga, klara, starka strupar ljuda kraftigt och melodiskt, och under tonerna af ”dåne liksom åskan, bröder,” tågar skaran sin väg med raska steg, lem- nande konungen med ynglingasjälen qvar der i ljuft drömmande tillstånd. Om denna sköna hyllning yttrade riksmarskalken fri- herre Fredrik von Essen några dagar efteråt på studentmötet i Upsala, då han framförde till studenterna konungens tack, unge- fär följande ord: Denna” hyllning grep konungen så, att ingen ärebetygelse, som visats honom under dessa minnesrika dagar, trängt så djupt in i hans varma hjerta. Och när tusen stämmor stämde upp dessa ord: "blåa hvalf i nattens timma, o låt aningens facklor glimma; när det skymmer, må jag då förnimma hoppets

saliga, ljusa frid”, då rördes han djupt, och han tänkte: Kan-

ske är detta ett farväl för alltid”. — De allmänna musikfesterna få ej heller glömmas, nej, de kunna aldrig glömmas af dem som voro med. En jättekör af Sveriges yppersta sångare, en kör af hvilken hvarenda medlem kände och älskade "sångens glada makt”! En jättekonsert, som med ungdomlig hänförelse utför- des! Det var den första allmänna svenska sångarfesten, som un- der konungajubileet firades i musikhallen vid Fredrikshof. Al- drig har väl "Ur svenska hjertans djup” sjungits med större hänförelse och kläm. "Hör oss Svea”, "Jag vet ett land”, "0 Gud, som styrer”, "Härliga land”, "Frihet bor i norden”; "Du gamla, du friska” (unisont) m. £. fosterländska sånger utfördes på ett sätt och med resurser, som måste göra ett öfverväldigande, gripande och varaktigt intryck. Och publiken, som till sista plats fyllde den stora hallen, de furstliga personerna i den kung-