Sida 58
III. I skuggan af ett stort minne
sker IE) ären
kännelser och dogmer äro nödvändiga, men Kristus är mer än allt cetta. Vår karakter måste utbildas. Den behöfver sin tid för att mogna. Vinteräpplen äro sura och hårda, innan de legat tillräckligt länge. Förlora icke modet derför, att du icke på en gång kan få din karakter felfri! Den, som lärt sig att älska, har också lärt sig att hata. Om du älskar det goda, måste du hata det onda. Du har vägen framför dig: försaka sjelf, lyd och följ Kristus! Efter predikan hade jag ett nytt samtal med min hyttgranne, biskop Gray. Jag fick nu höra en utförligare redogörelse för hans verksamhet bland de svarte, Hoffman Hall vid Nashville, det teologiska seminariet i södern och hans arbete på det nya fältet. Han hade i sitt biskopsstift Hera negerförsamlingar på tusen medlemmar. De hvite och de svarte måste vara skilda i det lokala arbetet, men förena sig omkring kyrkans allmänna intressen. Biskopen framhöll nödvändigheten af att Kristi kyrka skulle vara kosmopolitisck i ordets bästa bemärkelse. Svarta pastorer och ombud finge deltaga i episkopalkyrkans prestmöten. Han talade med stort intresse om den förändring, den utveckling, som pågick i södern. De svarte, sade han, började nu blifva tillräckligt upplysta att känna behof af en annan kristendom än den, som ger sig uttryck i en tillfällig sinnesrörelse. Han påpekade, hvilka följder slafveriets upphäfvande haft. Slafveriet hade varit förnedrande. Genom dess afskaffande hade den "nya södern” blifvit en verklighet. Öfverallt visar sig större lifskraft, större energi och företagsamhet. Städer och fabriker hafva uppblomstrat. Den gamla patriarkaliska tiden, då man förde en sorgfri men halft sofvande tillvaro är ej mer. Dock är den förändring, som inträdt, till allas bästa. Negerfrågan i södern skall säkert, om också långsamt, lösa sig sjelf. Detta tycktes vara hufvudinnehållet i biskopens ord. En afton, när vi sutto i all sköns ro vid middagsbordet, kom major Pond fram till mig och sade: "”Swensson, jag skall be att få tala om för dig, att du kommer att hålla en föreläsning för oss i qväll.” . Hur skulle jag slippa undan? Denne man, som under så lång tid sett vesterns indianer och äfventyrare i hvitögat, har något befallande i sitt ansigtsuttryck. Jag måste lyda och så bereddes mig den öfverraskande förströelsen att lyssna till min egen stämma ombord på ”"Mongolian.” Majoren framträdde och presenterade mig för sällskapet. Jag kände mig temligen generad, när mina medpassagerare vände sina väna ansigten mot mig. Hvad skulle jag säga? Först talade jag om, huru tacksam jag kän-
Källa: Project Runeberg ·
