Sida 301
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
30J
grnd. Egeiiltjgen angrepos yngre personer af 16 — ^ år, mest qviniior, äfveii barn anda ned till 2 år (I de I er), men sällan gamla, SJQtdonien upphörde efter veckor eller månader- den uCvergick i några fall till vansinne och fånighet. 1 andligt afseende voro da ayntiga resultaterna föga upplysande; de, som varit angripna af sjukdomen, sagas hafVa elt&r den fortsatt samma Jif, som förut. Såsom vi förut omnämnt, ulgick den ifrån ett bestänidt fall, men tog snart epidemisk form och spriddes i otrolig grad, och detta egentligen genom åskådande och iiintalion. Mait kan icke ens bestämdt säga, om négoti hief angripen^ som icke sjelf varit äsyna vittne af något sjukdomsfall. Q vad som särskilt spridde sjukdomen var det s. k, ulnäninandet, dä en sjuk utmärkte någon särskild till aln efterträdare. An« talet af smittade inom dessa provinser uppgick till flere tusende. Oervid bör dock icke förbises, att många aOekterade sjukdomen af nyck och sjelfsvåld, eller af list och egennyttiga afslgter.
Hvad oreda genom denna epidemi framkallades är lätt alt finna. Vägar och stigar voro fyllda af folkhopar, hvilka strömmade till de mest framstående koryféerna, hvilkas kojor omgafvos af tusA^ntals åhörare, eller rättare åskådare. Okunnigheten fann i det osammanhängaude itratet heliga uppenbarelser, råheten uppskakades, och fanatismen, som visst icke framkallat det, tog sig dock genast deraf. 1 Folla slag tade man ungboskapen och gaf kreaturen säden, i tro på spådomen om verldens «nara siut. På tlera ställen blefvo prest och läkare förolämpade. Men härvid märkes, att älven hos de värsl angripna förekommo aldrig något personligt förkällrande eller några anfall emot presterskapet och öfverheten,
39
Källa: Internet Archive ·
