Sida 338
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
é
in-
Prtdiir vfirM närmaste Torfatler, for blolt ett balft ärhuiulrade tiedjin^ utmärkte sig det Svenska foJkel lör en lugn belåtenhet, och ibttn äfven under iiiiridre afunilsvänla rörbållanden. En tjonstema»i, prost, Eäkare slannado vanligen (or Ufstiden qvar på den orl, der han böi jat sin bfiiia. om icke pkortoaiiska förhållanden tvinga< honom derifräti, Och allmänheten var nöjd lued destsl sina tillvattda tjeimteman, äfven om de icke alltid voru de ahtra bästa, 8å i andra forhä I lamlen. Nu är d^M motsatsen. Dol börer till ordningen fOr dagen, »it en och fa var skall vara niifisnöjd med sin ställning, statsfon och forvallninggsält, öfvermän och underharvande. M byter ort, yrke, allt. Detta oupphörii^a begär eller ii; got nytt bättre genomgår alla klassar och tärer pä h la tianihällul. IVlesfc verkar det iimni faniitjpIilVet uo pä det uppvexande slägtet. Gossarne konnna ut, de halva en Iramtid för sig, arbeta för den eller glömma 4ea i ögonblickets rus^ Oeras niissbelåtenbet vaknar fikrii. sednare. Hos qvinnan deremot up[ftråder den oft» vid utvecklingsperioden, just då hon behti Ide glädje och lugiu Glådje är för ungdomen detsamma, som ljuset for veiclen» 1 saknad deraf visana båda. O fverans trängd genom otidigt arbete, uttröttad af otidiga nöjen, utledsen af om* gilningens missbelåleidtet, ser hon tVatnät med allt större önskningar, som icke kunna tillfredsställas. Tjensttlickan förargas att icke vara syjungfru, denna att icke hafva nog granna kläder, en annan att icke blifva fru, och sä uppföre. Förr var hvar och en nöjd pä sin ståndpunkt. Då var arbetet lek och nöjet bvila. ISu ar no* jet arbete ocb hvilan ledsnad.
Att vi icke hafva så alldeles orätt i detina åsigt, aH Ghloroaen ofta beror på ett förslämdt lynne, torde »y
Källa: Internet Archive ·
