Sida 32
Första kapitlet: Rena själssjukdomar
eller förlorar, blott han får spela. Och om det händer, att en och annan vågar kläderna, han står ati, för att försöka återfå sin förlast, så göra säkerligen lika många det, blott för att äntra en stund få fortsätta spelet. Grunden till spelbegäret och innehållet af denna passion är att söka i den onaturliga spänning och retning, hvaruti hela själen sättes under spelandet. Och då denna spänning närmast består i väntan och längtan, bafva vi icke tvekat, att subsuaimora spelsjnkan under denna afdelning.
Den passionerade spelaren glömmer det närvarande och tillkommande, han flyr såväl ensamhet som sällskap. Vid spelbordet allenast är han lifvad. Blek och sluten uttrycker han der i sina drag än ett hemskt raseri, än en orolig, vild glädje. Ju längre spelet fortfar, desto djupare försjunker han i en medvetslös glömska af allt omkring honom, under det hela hans varelse skakas af ett allt häftigare feberaktigt tillstånd , hvilket han dock söker dölja för de kringstående. En gräslig otålighet plågar honom. Han kan knappt fördraga det uppehåll, som fordras att blanda korten eller svänga om rouletten. Han förlorar reflektionsförmägan och mången gång nära nog sansen. Vinner han, är han i en orolig skakning och utkastar genast vinsten, för att få ännu mera. Förlorar han, är han ännu olyckligare. Hjertat klappar så, att han ofta måste trycka det slilla med handen, och blodet pressar pä hufvudet, alt han sjelf fruktar ett anfall af apoplexi. Lägg nu härtill olusten och samvetsqvalen pä de tider, som äro fria från spelet, och vi hafva bilden af en fullkommen spelare, till hvilken hvar och en, som spelar med passion, närmar sig mer eller mindre.
Det är bedröfligt att se, hvilka uppoffringar en sådan olycklig kan underkasta sig när han är fattig ,
Källa: Internet Archive ·
