Skatterna till staten

man tillskrifver det ena samlingssättet, kunna med ett förnuftigt närings- och kreditsystem lika väl tillegnas det andra. Dessutom är det säkert, att de på många händer samlade kapitalen sprida vida mera trefnad och kraft än där stora kapital äro samlade hos få. Den enkelt proportionella skatten motvärkar samlandet af de smärre kapitalen på många händer, då däremot den progressiva påskyndar det. Om progressiv skatt ej befordrar stora kapitals samlande, kan man dock ej säga, att, om den förnuftigt ordnas, den motvärkar ett sådant samlande.“

3. Skatten skall vara laglig, bestämd och rättmätig. För skattens laglighet fordras, att den skall vara faststäld af den myndighet, som äger beslutanderätt i afseende på skattens påläggande. Att skatten skall vara bestämd innebär, att lagen tydligt angifver dess beskaffenhet (af hvilka den skall utgöras, dess föremål och dess mått), grunderna för dess fördelning, sättet för dess upptagande o. s. v. Rättmätig är den i öfrigt på rättvisa grunder fotade skatt, hvars afkastning värkligen användes till förmån för samtliga de skattskyldige.

Det finnes knapt något, som är egnat att hos ett folk framkalla ett så starkt missnöje med styrelsen, som olagligt eller godtyckligt pålagda skatter eller deras användande till ändamål, som icke gagna det allmänna. Rätten att sig själf beskatta är en af ett folks dyrbaraste rättigheter. Alla folk, som nått en högre grad af utveckling, hafva också tillkämpat sig denna rätt att genom sina representanter bestämma om skatternas utgörande och om sättet för deras användande. Genom denna rätt utöfvar folket genom sina representanter den viktigaste kontrollen öfver regeringsmaktens utöfvande och statsstyrelsens gång. Många och hårda hafva de strider varit, som utkämpats om folkets rätt att själf bestämma öfver sin beskattning. I sammanhang med den enväldiga konungamaktens utveckling under början af den nyare tiden, 1500-talet, hade beskattningsrätten öfverallt i Europa utom i Sverige och i England kommit i konungens hand. Den franska revolutionen 1789 medförde en ny ordning, hvilken sedermera blifvit gällande under mer eller mindre olikartade former i de olika författningarne i Europa.