Sida 14
4. Skatten skall vara allmän. Detta vill säga, att ingen skall vara befriad från skattens utgörande på grund af något slag af privilegium. I det föregående hafva vi framhållit ett undantag från denna regel och grunderna därtill, nämligen de mindre bemedlades rätt till ett skattefritt existens-minimum. Statskassan och statschefen äro äfven i allmänhet befriade från erläggande af direkt inkomstskatt, samt vanligen äfven andra medlemmar af den regerandes familj. Det samma är i allmänhet fallet med kommuner, offentliga korporationer o. s. v.
Olika slag af skatter.
Ehuru det enklaste skulle vara, att det blott funnes en enda skatt, har man dock af flere skäl, för hvilka längre fram skall redogöras, ansett detta vara omöjligt, och i de gällande skattesystemen förekomma därför en flerfald af skatter.
En öfversikt af de olika slagen af skatter visar detta.
Med afseende på beskaffenheten af de förmögenhetsandelar, genom hvilka skatten utgöres, skiljer man mellan skatter in natura (varor, persedlar), hvilka i forna tider utgjorde regel, men nu äro undantag, och skatter i penningar, som förr voro undantag, men nu äro regel.
Den vanligast förekommande hufvudindelningen af skatterna är den i direkta och indirekta skatter. Man fäster sig därvid vid sättet för skattens upptagande. Man kallar då sådana skatter direkta, som utkräfvas omedelbart af de personer, som träffas af skatten och indirekta sådana, som uttages af en person, men medelbart träffa andra därigenom, att den förre godtgör sig skattens belopp hos dem, såsom t. ex. fallet är vid tullbeskattning, då handlanden som betalat tullen för säden, kryddorna m. m. tager så mycket mera betalt af sina kunder, som motsvarar tullens belopp.
*
