Sida 22
En eller flere skatter?
Såsom af det föregående synes, förefinnes i de gällande skattesystemen en mångfald af skatter, genom hvilka man söker träffa den rena inkomsten. Det kan emellertid frågas: vore icke en enda skatt det ändamålsenligaste och att fördraga framför en mängd sådana? Tanken på att kunna anskaffa medel för de offentliga behofvens fullgörande medels en enda skatt har många gånger dykt upp och utgör alltjämt enligt mångas åsigter ett önskningsmål.
Meningarne hafva varit mycket delade om, hvilket föremål denna skatt borde påläggas. Några hafva velat, att den skulle läggas på jordräntan, andra på konsumtionen, ännu andra på förmögenheten, medan de flesta yrka, att dess föremål skulle vara inkomsten.
Det var de s. k. fysiokraterna — en nationalekonomisk riktning i Frankrike, hvilken framträdde i senare hälften af 1700-talet, — som framstälde tanken på en enda skatt på jordräntan. Detta deras förslag hade sin grund i deras åsikt, att det endast var jorden, som gaf värklig afkastning, hvarför den rena inkomsten af densamma, d. v. s. jordräntan, vore det enda, ur hvilket skatten kunde tagas. Oriktigheten af denna uppfattning framgår först och främst däraf, att jordbruket ingalunda är det enda produktiva (d. v. s. afkastning gifvande) yrket. Arbetet i dess mångfald af olika former är äfven produktivt och likaså kapitalet. Utom öfriga olägenheter som skulle följa af en dylik beskattning, må anföras, att den skulle utsuga jordbruket, men ändock icke kunna gifva tillräcklig afkastning för de nutida statsbehofven.
Hvarför skatter lagda antingen på konsumtionen eller förmögenheten måste anses som bristfälliga och förkastliga, har i det föregående visats.
Återstår en enda skatt lagd på inkomsten, hvilken, som nämts, har de flesta förespråkare. Det är obestridligt, att tanken på en enda skatt lagd på inkomsten innehåller mycket beaktansvärdt. I åtskilliga kantoner i Schweiz
