Sida 17
2. Om svensk skrift
OM SVENSK SKRIFT. 17
(en viss ort) och kullen (den kulle, som för tillfället omtalas, hvar den än må vara belägen), Nalttvardsbarnen (dikt af Tegnér) och nattvardsbarnen o. s. v. Behöfves ytterligare begränsning af ett egennamns betydelse, så användes dels främmande bokstafstyper, t. ex. Wallin och Vallin, Carlsson och Karlsson, Libeck och Lybeck, Zetterberg och Setterberg, Pal- mer och Palmér; dels — hvilket är en sämre utväg — en fullkomligt ljudstridig stafning, t. ex. Almquist och Almkvist, Schough och Skog, Young och Jung, Leuwgren (Leufgren) och Löv- gren (Löwgren, Löfgren) m. m. Afven utom egennamnens om- råde kan möjligen en dylik ofonetisk stafning komma att visa sig behöflig, ehuru det naturligtvis är omöjligt att hafva någon grundad åsikt i frågan, förrän själfva erfarenhetens vittnesbörd föreligger. Om t. ex. — såsom mycket möjligt är — i en framtid stockholmsuttalet, som icke skiljer på e-ljudet i sed och ä-ljudet i säd o. d., skulle komma att anses för det bästa riksspråksuttalet och sålunda vara det, som i skrift borde återges, så skulle en ljudtrogen skrift nödgas stafva icke blott sed och säd alldeles lika, utan AVE te OCH fd; fe, 03 fas de Od, JG OM KAJ kel 0. Skal Ci OC än, "ell .0. al, lera (0. Län," Spedi, o: Spårt.fMesu "Os Husa, meld o. mäta, veta 0. välta, reta 0. räta, vecka o. väcka, strecka 0. sträcka och snart sagt otaliga andra ord af samma slag. Det är mycket tvifvelaktigt, om en sådan stafning skulle tillräckligt tillgodose lättfattlighetens kraf. Skulle detta visa sig icke vara fallet, så må man äfven i denna punkt stafva ljudstridigt och sålunda begå ett brott mot uttals- grundsatsen för att lyda en högre lag, rättskrifningens grundlag, sådan den ofvan sid. 14 är angifven.
6. Den förnämsta orsaken till vår nuvarande skrifts brist på följdriktighet och värklig ändamålsenlighet ligger dock icke i något eller några af de i det föregående be- handlade omständigheterna, utan är helt enkelt det rådande bruket. Sedan ett visst stafsätt en gång blifvit allmänt gängse, har det liksom andra vanor vunnit en sådan makt, att det på grund af den mänskliga trögheten är så godt som omöjligt att ändra, detta äfven i fråga om de punkter, hvilkas orimlighet man till fullo insett. Az vår nu gällande stafning öfverhufvud kommit i bruk, beror i de fästa fall visserligen på något af de förhållanden, vi i det föregående påpekat. Men det finnes också rätt många fall, då vår stafning beror på blott godtyckliga infall, t ex. bragt
Källa: Project Runeberg ·