Rättskrifningens grunder

18 RÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.

(lånat från det tyska bracht) för brakt, der (fordom skrifvet där) för där; eller rent af på missförstånd, t. ex. hjärpe (fordom järpe) för järpe, hvimla (lånat från det tyska vim- meln) för vimla, hvassrör (sammanhängande med vatten) för vassrör o. d. Den, som anser, att det rådande bruket — huru detta än uppkommit — bör bibehållas, säges hylla brukets eller den usuella (= som beror på vana) stafnings- grundsatsen. Till försvar för densamma plägar först och främst anföras, att hvarje annan stafning än den brukliga är "ful". Detta äger nog sin riktighet. Men erfarenheten visar tydligt, att "ful" här ingenting annat betyder än ” "stridande mot det, hvarvid ögat vant sig” Obehaget försvinner sålunda fullständigt, så snart man vant sig vid en ändrad stafning, och då det alltså är af en snabbt öfvergående natur, bör man naturligtvis underkasta sig detsamma, därest ändringen är 1 öfriga afseenden nödig och nyttig. För öfrigt är tydligtvis det nämda obehaget icke alls till finnandes för dem, som ännu icke hafva några vanor i fråga om skrifning och läsning, d. v. s. för nybörjarna; och det är för deras skull och med dem, som N en stafningsreform skall företagas. Men vidare framhålles EN af brukets målsmän, att en ändring af den brukliga staf- | ningen är besvärlig, detta kanske till och med i högre grad, än som motsvarar gagnet af förändringen. Hvad detta beträffar, så är påståendet naturligtvis alldeles grund- löst i fråga om de personer, för hvilka ändringen egentligen skulle ifrågakomma, nämligen nybörjarna i stafkonsten. För dessa, som icke ännu tillägnat sig den brukliga staf- ningen, kan en ändring och förbättring af densamma ju icke medföra något besvär. Tvärtom minskas tydligtvis deras möda genom införandet af en ändamålsenlig och därför jämförelsevis lättlärd stafning i stället för den nu- varande af otaliga regler betungade, men dock laglösa. Hvad åter angår dem, som redan inlärt det nu gängse få skrifsättet, så är det för stafningens framtid i vårt land | I skäligen likgiltigt, om dessa vidtaga någon ändring där- utinnan eller icke. Och hvarför skulle de göra det? Ute- slutande för att påskynda reformernas genomförande, men ingalunda för att själfva skörda någon vinst däraf. Så som de nu redan stafva, begripas de ju nämligen af sina samtida, och den med syett och möda inlärda stafningen

å

fe 1 Nå i mn ' i i då

ora Eng gor sc ed