Sida 23
2. Om svensk skrift
ÖM SVENSK SKRIFT. 23
1. Tonviktens plats lämnas vanligen obetecknad, då den hvilar på en vokal. Så t. ex. skiljer vår skrift icke emellan "bete för kreatur” och "bete sig illa", '4 förgår" och "lifvet förgår”, "hon har dukat bordet" och "en dukat", en maskerad person” och "en maskerad med bal", "småle trum- pet" och "blåsa trumpet", "det sluttande planet" och "vår planet", "starka basar" och en basar” m. m. Endast un- dantagsvis angifves tonviktens plats i ordets slut genom en öfver vokalen e satt "accent", t. ex. idé (jfr "björnens ide"), armé (jfr arme man”), allé (jfr alle man), Linné (jfr linne), Palmén (jfr palmen), Tegnér m. m.; ännu mera sällan genom vokalens dubbelskrifning, t. ex. Noreen, Tudeer, eller genom båda delarna på en gång, t. ex. Bromée, Améen.
2. Tonviktens plats betecknas vanligen, då den hvilar på en konsonant, och då genom dennas dubbelskrifning, t. ex. full, panna; 1 stället för kk skrifver man emellertid alltid ck, t. ex. rock, hacka (i ett ord ch: och), i stället för tt stundom di, t; ex. midt. Men äfven för öfrigt användes dubbelskrifningen ingalunda med någon egentlig reda och följdriktighet. Så t. ex. använder man ofta
a) Enkel konsonant, där det borde vara dubbel, t. ex. plus, april, en (jfr ”påk af en), "hustruns man” (jfr "hästens man"), min vän (jfr "en vän min”), "tjockt dam" (jfr "en tjock dam"), "ett lam" (jfr "en lam person”), artikel, kapitel, discipel, "vara läns" (jfr "ett läns styrelse”), "hundens svans" (jfr "en svans sång''), "halt på ena foten" (jfr- "halt på isen"), ”skomakarens läst" (jfr "hvad man fäst") o. s. v.
b) Dubbel konsonant, där det borde vara enkel, t. ex. addera (jfr studera), affär (jfr profet), ackord (jfr kokard), allé (jfr alarm), annons (jfr kanin), arrende (jfr baron), bassäng (jfr reson), kattun (jfr natur) m. m., där den oriktiga dubbel- skrifningen kan framkalla den missuppfattningen, att ton- vikten hvilar på första stafvelsen i ordet.
$ 8 Vi hafva i det föregående sagt, att vår skrift bör i allmänhet söka återgifva det nuvarande svenska uttalet. Men hvilket svenska uttal? Ty såsom bekant är detta ganska olika, allt efter olika orter, personer och tillfällen. Vi svara då först och främst: det är det svenska riksspråkets uttal, som skall återges. Med riksspråk (eller
Källa: Project Runeberg ·