Rättskrifningens grunder

SVENSK RÄTTSTAFNINGSLÄRA.

fv, t. ex. hava (hafva), silver (silfver), slarva (slarfva);

hv, t. ex. varken (hvarken), vem (hvem), vit (hvit), vässa (hvässa);

wh, t. ex. vist (whist).

32. Y-ljudet tecknas y, t. ex. ny, lyssna; således äfven sjyste'ra (icke justera), byrå (bureau), sypär'b (superbe), läkty'r (lecture), dräsy'r (dressure), våly'm (volume).

$ 33. Å-ljudet tecknas å, t. ex. så, fålla; således äfven då hittills användts S o, t. ex. ftjåg (tjog), sår! (sorl), hålme (holme), åss (Oss), hallån (hallon), åttånde (åttonde), någåt (något), ekånåmi (eko- nomi), salång' (salon), håtäl'l (hötel), kålpårtö'r (kolportör), dåktår (doctor), dåkto'rer (doctorer), åfän'tlig (offentlig); av, t. ex. epålätt (epaulette), kåseri” (causerie); åh, t. ex. å (åh), halå' (hallåb); eau, t. ex. byrå (bureau), tablå (tableau), ådökålån/j (eau de Cologne). Anm. På grund af bruket tecknas mellanljudet mellan oc och & med o 1 Hfertalsändelsen. -or samt.före dt. ex. ovålor, våfflor, soare', toalätt, tråtod'r.

8 34. ljudet tecknas ä, t. ex. knä, här, häst, värre; således äfven då hittills användts. ;

e, t. ex. näj (nej), fäm (fem), trättio (trettio), dänn (den), dätta (detta), ejän'tlig (egentlig), karamäll (karamell), pärso'n (person), dräse'ra (dressera), pärång' (perron), äksämpla'r (exem- plar), bäkasi'n (beckasin);'

i, t. ex. basäng' (bassin), pängsne' (pincenez), sjärling (shir- ting); EN 2 | | a, t.ex. sjäslång! (chaiselongue), säsång' (saison), trång (train), täräng' (terrain), dräne'ra (drainera).

Anm. På grund af bruket tecknas mellanljudet mellan 2 och ä med e i obetonade stafvelser, såsom t. ex. 1 höger, . näktergal, innerst, möbel, födelse, medelst, himmelsk, fröken, fiende, fuffens, utrikes, ynnest, äksersi's (exercis), karakteristisk (men karaktä!r), minis'ter (men ministär). ;

8 35. Ö-ljudet tecknas Öö, t. ex. sö, OrOL. OK, fORE således äfven förtio (icke fyrtio), röjma"tisk (icke reumatisk), hånö'r (icke honneur). |