Read Runeberg

Rättskrifningens grunder

Originalsida 43
Originalsida 43
Originalsida 42
Originalsida 43
42–43

Sida 43

4. Öfvergången från gammalstafning till nystafning

ÖFVERGÅNGEN FRÅN GAMMAL- TILL NYSTAFNING. 43 |

mernas genomförande bör vara: den större eller mindre grad af svårighet, som för undervisningen vållas af det missförhållande i stafväg, som reformen i fråga afser att afhjälpa. En undersökning häraf har gifvit vid handen, att de nuvarande bristerna i vårt återgifvande af de olika ljudskiftningarna intaga i afseende på de olägenheter, de vid undervisningen förorsaka, följande rangordning:

1. Stafningen af ljudet och särskilt skillnaden mellan dt och t såsom tecken för nämda ljud. De hittills gällande stafningsreglerna i denna punkt utgöra den ojämförligt tyngsta rättstafningsbördan. Trots sällsyntheten af di-teck- ningen vållar dock fordran på detta orimliga stafsätts an- vändande nära 17 procent af alla "staffelt (d. v. sc — i de flästa fall en förnuftig stafning, som af det rådande bruket stämplas såsom fel blott därför, att den icke brukas). Också uppslukar undervisningen i "rätta" bruket af di mera tid, än någon annan del af rättstafningsläran tarfvar, och ändock lämnar den ett ovanligt dåligt resultat, i det att de fästa aldrig lyckas lära sig att alldeles felfritt tillämpa de gifna reglerna. Ingen reform bör därför gå före denna.

2. Stafningen af's-ljudet (med s, c, z 0: 8. V., 0.8 V.) visar sig vara den därnäst mödosammaste att inhämta.

od. DStafningen af j-ljudet. Härvidlag visa sig skrif- ningarna hy och I! vara något svårare att inlära än g och g. Men å andra sidan förekomma de sednare mycket oftare, hvarför staffelen i fråga om dem äro vida vanligare. På grund häraf torde hela j-ljudsbeteckningen böra refor- meras i ett sammanhang (jfr I 51).

4. Stafningen af ;-ljudet. Härvid vålla sådana be- teckningar som £g, ge, /, sch, si, ssi betydligt större svårighet än sj, sk och sj, men af alldeles samma skäl som i fråga om /-ljudet bör reformen äfven här icke splittras.

5. Stafningen af i-ljudet. Den hittills gällande regeln, att å-ljud i vissa fall skall återges med o, är visserligen ett af rättstafningens allra värsta plågoris och framkallar i följd af Åå-ljudets ovanligt täta förekomst större antal

staffel (öfver 25 procent, således drygt en fjärdedel af hela”

antalet) än någon annan regel. Men då fackmännen ännu

TR bAGLG

t.A p RER VERS IL

RAR SE RU a nn at En a AS a Se An SA

fr

Källa: Project Runeberg ·