Sida 44
4. Öfvergången från gammalstafning till nystafning
44 RBÄTTSKRIFNINGENS GRUNDER.
icke äro fullt ense om det lämpligaste sättet att reformera å-ljudsbeteckningen, så bör denna reform tillgripas betydligt senare, än som kräfdes i händelse man uteslutande fäste sig vid nödvändigheten af en reform i och för undervis- ningen. Endast i ett fall, i hvilket så godt som alla sak- kunniga äro ense, kan den utan någon olägenhet med snaraste företagas, nämligen i fråga om ("långt") å, som har tonvikten, t. ex i sofva, tjog, honing, hvilka ord alltså böra skrifvas i öfverensstämmelse med gåfva, tråg, våning.
6. BStafningen af ä-ljudet. Inhämtandet af kunskapen om, när åä-ljudet skall betecknas med e, är nästan lika mödosam som motsvarande färdighet i fråga om o såsom å-tecken. Och nästan lika talrika blifva staffelen (nära 23 proc.) i denna punkt. Icke för ty är en reform här- utinnan ingalunda bland dem som böra i något af de första rummen ifrågakomma; detta därrör att den förnuftiga regeln: "beteckna e-ljud med e och ä-ljud med ä' icke gagnar mer än ungefär tre fjärdedelar af dem som tala svenska. Detta beror på att den återstående fjärdedelen (omkring en million individer) icke kan skilja på. ljuden e och ä och sålunda i alla fall får såsom en ren minnesläxa lära sig, hvilka ord som skola hafva e (-tecken och -ljud), och hvilka som skola hafva ä. Blott i ett bestämt fall är reformen af obestridligt gagn för alla, som tala svenska, nämligen då de ifrågavarande båda ljuden stå närmast före 7. I denna ställning äro e- och ä-ljuden mera olika hvarandra än vanligt (t. ex. lera och lära) och samman- blandas därför ingenstädes och af ingen. På grund häraf bör ä-reformen närmast inskränkas till detta fall samt till ställningen före / (t. ex. nej, fejd), där nästan aldrig e-ljud förekommer, utan bokstafven e hittills regelbundet haft att betyda dä. .
7. Stafningen. af v-ljudet. Här bereder skrifningen hv ojämförligt större svårighet än f och fv och detta i den grad, att, ehuru de sednare beteckningarna ofantligt mycket oftare förekomma, dock staffelen i fråga om hv blifva icke obetydligt flera (5 proc. mot 4 proc.). Därför är ett utbyte af f och fv mot v en från undervisningens synpunkt jäm- förelsevis mindre viktig reform. Men då densamma redan i nära 200 år varit ifrigt påyrkad och af mången både i
Källa: Project Runeberg ·