Sida 114
24. Om Per Brahes död
du underskref vår dom och åtog dig en sådan beskickning som denna. Lejonhufvud bleknade och rodnade, gick nt och kom aldrig tillbaka. Olof Sverkersson med kamrater fortsatte underhandlingarna. Slutligen framställdes hot om evigt fSngelse. Konglige majestät har åt eder brOd nog: hette det. En annan gång: Om de sjelfva ej ledsnade på fängelset, nog kunde hans majestät låta dem sitta der, Drottning Gunnila vågade ej mer framlemna några böneskrifter, knappt nog emottaga de olyckliga fruarna. Ja, man hotade, att det ej mer skulle tillåtas dem att med sina klagomål oroa drottningen. De passade en gång på konungen, och kröpo på sina knän, jemrande, gråtande och bedjande efter honom, men skarpa blickar och hårda ord blefvo hans enda svar. De arma fruarna vSntade hvarje dag att få upplefva samma rysliga upptraden som vid Sluremorden i Uppsala.
Herrarna sjelfva kunde dock af ingen fruktan bevekas. De förblefvo ståndaktiga, och Johan måste ännu en gång gifva vika. Gunnilas böner, den återvaknade farhågan för hertig Karl, slutligen hans egen tilltagande svaghet voro härtill orsaken. De anklagade fingo först flytta ned i staden, sedan till sina gods. Underhandlingen om förskrifningen blef afbruten af Johans sjukdom. Den slutligen gifna förlåtelsen få vi framdeles omtala.
Det bör anmärkas, att berättelsen om denna rättegång är till en del tagen ur uppsatser, hvilka bärleda sig från Erik Sparre sjelf.
TJUGONDEFJERDE KAPITLET.
OM PER BRAHES DÖD.
Det är i dessa berättelser ofta taladt om Per Brahe. Han har ej utmärkt sig som någon krigshjelte, de tvenne gånger han fört befäl, nemligen vid Noriby och Bohus, hade det gått olyckligt; men för öfrigt ansågs han som en klok, lärd och hushållsaktig herre. Någon tid var han misstänkt för benägenhet för katolska läran, liksom man
På sidan nämns Per Brahe, Erik Sparre
Källa: Project Runeberg · ·
