Sida 180
11. Om Söderköpings riksdag
174:
o* sÖDEMÖtnras wiuak».
ELFTE KAPITLET.
OM SÖDERKÖPINGS RIKSDAG.
Straxt innan hertigen och rådet ingått föreningen om riksstyrelsen, skref den förstnämnde till konungen och bad, att han ville bekräfta denna åtgtlrd såsom Ofvtrens-stämmande både med rikets lagar, sedvanor och sannskyldiga nytta. Han begärde alltså, att Sigismund ville uppdraga honom regeringen med samma magt som konungen sjelf. På annat villkor kunde Karl icke åtaga sig den. Erhölle han icke en sådan fullmagt, såge han ingen annan utväg än att sammankalla ständerna och höra deras mening. Sigismund besinnade sig ett balft år pär svar och lemnade Karl under tiden i full utöfning af regeringen. Ändteligen i Maj 1595 kom hans bref, af innehåll: det han icke funne skäl all ändra den en gång gifna förordningen. Hvad. åter beträffade ständernas sammankallande, så bad han betänka, att det i framtiden kunde lända hela det konungsliga huset och dess anseende till men, om del tilläts undersåtarna att efter eget godt-finnande förordna om sin regering utan öfverhetens förer skrift. Om Karl detta oaktadt fortfor i sin föresats, skulle Sigismund länka på tjenliga medel att upprätthålla sin konungsliga myndighet. Han ämnade icke tillåta, atl man förminskade någon af de rättigheter, som han ärft af vördade förfäder. Karl lät icke skrämma sig. Straxt sedan Sigismunds bref ankommit, sammankallade han rådet och föreslog att utskrifva ett allmänt riksmöte. Som skäl uppgaf han nödvändigheten att inhemta ständernas tankar om hertig Magnus’ begrafning; om den fria reli— gionsöfning, som Sigismund, tvärt emot ed, lemnat katolikerna; om prinsessan Annas brudskatt; om tvisten mellan Bielkar och Gyllenstiernor; Kexholms öfverlemnande, oroligheterna i Finnland, rikets styrande o. s. v. Rådsherrarna invände, att konungen uttryckligen förbudit alla
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
