Sida 182
11. Om Söderköpings riksdag
Lejonhufvad *) med några flere yttrade högt, att hans fursteliga nåde var värdig både riksföreståndarenamn och magi. D& adeln sålunda var oenig, vågade rådet ej uppenbart satta sig mot hertigen. De sande Nils Gyllenstiema och bådo ständerna noga besinna sig, innan de svarade. Ständerna frågade tillbaka am rådets mening, den dessa icke vågade öppet uttala. Sedan rådet och ständerna skjutit saken fram och tillbaka sins emellan, fattade Ind-teligen prester, borgare och bönder sitt beslut att bevilja hertigens fordringar, och adeln måste afven bifalla. Earl lät då uppsatta riksdagsbeslutet. Det innehöll: 1. En bekräftelse på deras trohet och lydnad mot Sigismund. 2. Att Uppsala mötes beslut mot de påfviska skulle verkställas. 3. Att, ehuru hans fursteliga nåde, hertig Karl, förmält sig gerna vilja blifva förskonad från regerings-besväret; likväl hade han för rikets nytta och ständernas bön samt efter kongl. maj.-ts egen begäran åtagit sig alt med riksens råd styrelsen förestå. Derföre antaga de nu bemälte hans fursteliga nåde till deras förman och riksens föreståndare, till dess hans majestät varder i riket åter-kommandes; och lofva de, att visa hans fursleliga nåde all tillbörlig lydnad, trohet och tjenst. Vill konungen hafva några vigtiga ärenden utförda, skall han derom först tillskrifva hertigen och rådet. Om det underlåtes, ege hans befallningar ingen kraft; och den, som sådana erhåller, skall alltid först underställa dem hertigens och rådets afgörande, innan de efterkommas. 4. Likaledes är förbudet, alt i sina ärenden vädja till konungen, ulan bör man lemna hans majestät i så måtto obesvärad, heldst
*) Uti Handl. rörande Skandinaviens Historia T. 40 p. 43 enföres detta om Möns Stensson, likasi i de fleste handskrifter af samma handling, jag sett. Men uti Riksark. Hist. Act. 4694, 4695 och 4596 finnes samma Knut Perssons historiska relation fullstöndigare och som det synes lldre in afskrifterna hos D’Albed. Nord. Palma k. I denna står Mauritz Stensson, hvilket synes sannolikare, emedan ingen Möns Stensson pi denna tiden hade nögot allminnare inflytande. Första afskrifvaren har litt kunnat förvexla Mauritz med Mins, hvarefter de sednare upprepat felet.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
