Sida 27
den välvillige hafsgudens varningar, och den färgrika regnbågen blir efter ett sådant mörker ett tecken till fred i naturen och försoning med gudarna.
Allt det underbara i denna berättelse upplöser sig till invärkan af de känslor, som än i dag under liknande förhållanden utöfva sitt välde öfver människohjärtat; och i det vi erkänna detta, inse vi äfven, att det mänskliga sinnelaget dock icke förändrats bland all den växling, som andra ting undergått sedan denna aflägsna tid. Och just genom dessa egenskaper erhåller Hasîs-Adras enkla berättelse en rörande prägel af sannfärdighet.
Skeppskaptenen, som, fastän med afmastat fartyg, lyckligen undkommit den ödeläggande cyklonen, antecknar med lättat sinne det stigande barometerståndet; men hvad eljest hans hjärta må känna, därom förtälja loggboksanteckningarna intet. Men då den stora cyklonen den 10 oktober 1780, under krigstillståndet mellan engelsmän och fransmän, drog fram sin breda väg af ödeläggelse öfver Antillerna, skingrade och sönderbröt flottorna samt uppkastade två engelska fartyg på stranden af Martinique, då återsände den franske befälhafvaren de räddade engelsmännen till den fientlige guvernören på Santa Lucia med tillkännagifvande, att han icke kunde behålla offren för en allmän olyckshändelse såsom fångar. Det är just denna känsla af nedläggande af all mänsklig strid, detta ödmjuka inseende af människans obetydlighet vid anblicken af naturens väldiga krafter, som utgör det religiösa momentet i berättelsen om “syndafloden“. Men detta moment är också en så trogen afspegling af människonaturen, att berättelsen om denna våldsamma tilldragelse blifvit med förkärlek upptagen bland de mest olika folks heliga legender.
6. Sammanfattning.
Vi hafva nu slutat vår undersökning, och de därvid erhållna resultaten kunna sammanfattas på följande sätt:
1. Den naturtilldragelse, som är känd under benämningen “syndafloden“, har försiggått vid nedre Eufrat och
