Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

förenats med kontinenten, uppträdde menniskan ånyo på dess jord, men då i sällskap med en annan djurverld, ty från Britanniens område hade de stora tjockhudade djuren för alltid försvunnit.

Sådan är ungefärligen den åskådning, för hvilken Geikie senast uppträdt såsom målsman. Oaktadt den ännu ingalunda är fotad på så fullgiltiga bevis, som den stränga vetenskapen kräfver, upprullar den dock för oss så storartade bilder och ger oss så många uppslag för den blifvande forskningen, att den synts mig böra här så pass utförligt omnämnas. Hvad Skandinavien angår, lär man ännu icke funnit några skäl för att inom dess område antaga varmare mellanperioder under istiden. Det förefaller dock ej gerna troligt, att dess klimat skiljt sig så väsentligt från Britanniens. Emellertid må betonas, att man hvarken i Sverge eller Norge funnit några lemningar efter de stora tjockhudade djuren och ej heller efter menniskan från denna tid.

Beträffande orsakerna till istiden och dess stränga köld hafva flere högst intressanta förklaringar blifvit framstälda, såsom t. ex. golfströmmens ändrade riktning, i samband med mäktiga förändringar i jordskorpans form, i det bland annat norra Afrika med sin väldiga Saharaöken på denna tid utgjorde ett sammanhängande haf. Då det emellertid skulle leda oss för långt bort från vårt ämne att närmare ingå härpå, vilja vi lemna istiden och sannolikhetsskälen för menniskans tillvaro under denna tid samt öfvergå till den period, som följde närmast derefter.

Här möta oss de första fullt säkra spåren af menniskan. Man finner dessa spår i tvänne olika slag af