Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

grus och sten m. m. med det rinnande vattnet. Flere andra omständigheter, såsom t. ex. sprängning genom köld (bottenis, strandis) bidraga äfven i hög grad till hällens söndersmulning. Om floden har ett ej alltför långsamt lopp, rycker den dessa fasta partiklar med sig, de skrapa ytterligare på den underliggande hällen och öka betyrdligt dess afnötning. Storleken af de fasta partiklar en flod kan föra med sig, står i jämnt förhållande till den hastighet, hvarmed floden flyter. En flod af 3 tums hastighet i sekunden rifver upp och för med sig lera, en af 6 tums hastighet lyfter och för med sig fin sand, en af 12 tums rycker med sig fint grus, en af 24 tums hastighet tar med sig valnötstora småstenar, men för att förflytta kantiga stenar, stora som hönsägg fordras tre fots hastighet i sekunden nere vid bottnen o. s. v.

Hvart taga de då vägen, alla dessa dels lösta, dels fasta partiklar, hvilka floden bortfört från berghällen? En stor, ja största delen för han med sig ned till den sjö eller slutligen det haf, hvari han utmynnar; floderna bära i sjelfva verket småningom bort det fasta landet, vare sig detta består af kalk eller andra bergarter, och man har i flere fall sökt beräkna den tid som dertill åtgår. Sålunda skulle Europas floder, för att kunna förflytta denna verldsdels fasta område ut i hafven behöfva något mer an 4,000,000 år.

Men en del af de medförda partiklarna afsätter floden förr eller senare på sin egen botten; detta sker i synnerhet, då han af en eller annan anledning för någon tid saktas i sitt lopp. Men företrädesvis är det, när floden genom starkare vattentillopp, t. ex.