Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

af norra Sibirien, men detta land har småningom höjt sig och höjer sig ännu upp derur. Mammuten har i stora hjordar lefvat på Centralasiens och Sydsibiriens slätter. Ett och annat lik deraf har med floderna, hvilka flyta från söder till norr, förts ned till deras mynning och der blifvit infruset i en »evig» is. Sannolikt har äfven en och annan lefvande individ öfverraskats af en i Sibirien ingalunda sällsynt, plötslig, stark köld och t. ex. vid öfvergången af en flod hastigt blifvit infrusen i dess ismassa.

Mammuten har tydligen företrädesvis lefvat af veden, grenarna och barren af lärktallen; dess tänder med sina tjockare emaljskifvor voro ock ännu mer än de nu lefvande elefanternas egnade att söndermala vedartade ämnen. Tiden för mammutens tillvaro i Asien tyckes temligen sammanfalla med den europeiskas; men det är möjligt, att den fortfarit att lefva längre i den förra verldsdelen. Hvarför den dog ut i Sibirien, är en fråga, som ännu ej