Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

Moustier, och af den omständigheten, att sjelfva platsen ligger vida mindre högt öfver flodens yta, då denna således redan gräft sig vida djupare ned i sin dal, kan man sluta till, att en ofantligt lång period förflutit mellan dessa stationers beboende. Utom flintredskap har man här funnit en mängd redskap af horn och ben. Ja, man har t. o. m. anträffat märkliga prof af bildande konst. Det torde vara lämpligast att uppskjuta skildringen af dessa redskap och konstföremål för att i sammanhang med de vid de andra, i denna dal belägna och ungefär samtidiga stationerna gjorda fynden erhålla en mera allmän och omfattande kulturbild.

Fullföljande vår behagliga väg utmed Vézère, återkomma vi då snart till den lilla byn les Eyzies, der vi först stigit ur jernvagnen. Denna egendomliga by ligger vid foten af en hög klippa, i hvars nedre afsatser der och hvar ett slags boning — ett hus om man så vill — blifvit inmurad, på så sätt att dess bakre vägg, dess golf och ofta äfven tak och sidoväggar utgöras af klippan sjelf och ej sällan endast framväggen är uppförd af menniskohand. Ett sådant bygnadssätt är i dessa trakter af Frankrike mycket vanligt, och man ser derför ofta dylika besynnerliga, ej sällan af murgrön öfverklädda nästen, ej olika stora svalbon, fästade högt upp i kalkklippornas håligheter och endast med en slingrande, i klippan uthuggen, liten stig förenad med floddalen. Det är som om man i dessa bostäder tyckte sig se en qvarlefva från grottboningarnas tid. Men här finnas emellertid äfven verkliga sådana urgamla grottor. Ganska högt upp i berget, nära invid byn, ser man