Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord

tamfåret och geten voro för dem okända, tamoxen likaså, och allt tyder på, att renen och hästen likaledes endast funnos i vildt tillstånd, ja sjelfva hunden hade ännu ej inträdt i dessa menniskors tjenst. Åkerbruk var naturligtvis äfven för dem alldeles okändt. De voro alltså uteslutande hänvisade till jägarens osäkra lif, men jagten synes i allmänhet gifvit dem tillräckligt uppehälle; man finner till och

Bild 24. a, a, synålar af ben; b, benpryl. (La Mad.); c Hvisselpipa af renben (L. Basse). Efter Christy och Laktet. Nat. storl.

med, att de försmått vissa delar af villebrådet, t. ex. fötterna, hvilka nästan alltid qvarlemnats hela bland afskrädena. Detta folk, som sålunda lefde af sin båge och sitt kastspjut, hade emellertid i flere riktningar hunnit längre i kultur än jordens nuvarande vildaste stammar. De gingo tydligen ej såsom vår tids eldsländare m. fl. blott med en oskuren djurhud kastad löst öfver sina skuldror; man kan tvärtom finna, att skrädderiet ej var alldeles okändt. Synålar äro bevis för sömnad, och af sådana har man vid ifrågavarande stationer funnit ett ej obetydligt antal. Dessa nålar äro af ben, de äro af olika storlek, men vanligen ganska jämnt polerade, skarpt tillspetsade i ena änden, och med ett öga i den andra (Bild 24). Ibland kan man se, att nålen blifvit afbruten vid sitt öga, men att ett nytt hål sedan blifvit gjordt