Sida 99
III. Fixstjernhimmelen
sluta till dess ofantliga utsträckning. Vi hafva sett, att föremål ändra sina skenbara lägen i följd af betraktarens förflyttning i rummet; alla ha vi också sett, huru trädstammarna i en skog sammanslutas, då vi aflägsna oss frän skogen, men glesna då vi röra oss i motsatt led. Företeelsen är utan förklaring begriplig och gäller öfver allt, der en rörelse försiggår. Då nu, som nyss nämdes, solens rörelse försiggår mot konstellationen Herkules, är det tydligt, att dess utseende en gång skall varda förändradt, eller med andra ord att dess stjernor skola aflägsna sig från hvarandra, precis som träden i den skog vi närma oss. Besinna vi nu en rörelsehastighet af 50 a 60 millioner mil årligen, och besinna vi vidare, att stjernbilden Herkules icke synes undergått någon märkbar förändring sedan Hipparkos tid för mer än 2,000 år sedan, oaktadt solen sedan dess ilat fram minst 50,000,000 x 2,000 mil, så kunna vi bilda oss åtminstone ett svagt begrepp om den väldiga bana, på hvilken vi med en hastighet af 120 mil i minuten af solen slungas bort mot evighetens strand. Till de rymder, genom hvilka vi ila i denna stund, skola vi aldrig mer återkomma, och upplefver än solen sjelf en sådan dag, hindrar det dock icke, att jorden med sina fröjder och sorger då för länge sedan kan hafva afträdt från verldsteatern och dess stoft vara försänkt i de himmelska rymdernas omätliga graf.
Sålunda har vetenskapen bragt reda i solens och jordens under årtusenden omtvistade rörelser, eller bättre, i menniskornas under så många tusen år förvirrade förstånd, och på ett sådant vetenskapens storverk kan med allt skäl tillämpas Luthers uttryck, »att när Gud lyckas omvända en uppstudsig syndare, är det ett vida större under än om Han ånyo skulle skapa himmel och jord».
Man har ingalunda enats om hvilket vitsord menskligheten kan hafva förtjent i fråga om sina framsteg i utvecklingens skola. Under det Darwin, som bekant, är mycket liberal i den vägen, påstår deremot Hartman, att vi äro lika stora stympare nu som någonsin, och att vi aflagt bockfoten endast i den meningen, att vi stoppat honom i en blankskinnsko; men en bockfot är i alla fall en bockfot, äfven om
7
Källa: Project Runeberg ·