Sida 13
I. Solen
Så rimlig en sådan förmodan än kunde tyckas, blef den likväl icke bekräftad af fortsatta observationer. Hade fläckarna varit några slags molnbildningar, borde de vid sin framkomst till den högra solkanten företett en upphöjning, liknande en bergsträcka vid en skarpt begränsad horisont. Något sådant visade sig emellertid icke. Dertill kom att fläckarnas utseende i öfrigt icke heller på minsta vis antydde någon egenskap af moln, och hvad mer, de visade under sin rörelse öfver solskifvan egendomligheter, som på det bestämdaste motsade Galileis uppfattning. Fig. 2 visar schematiskt en fläck i skilda lägen och deraf förorsakade förändringar i hans utseende. Längst till venster synes fläckens nästan svarta centrum, kärnan kallad, på lika bredd omgifven af den ljusare, strimmiga så kallade halfskuggan. Under gången åt höger ändras snart detta utseende i det kärnan synes draga sig åt venster medan halfskuggans venstra kant afsmalnar, tills vid solens högra kant kärnan är nästan bortskymd liksom äfven hela halfskuggans venstra kant. Detta förhållande ådagalägger på det bestämdaste, att fläcken är en fördjupning i solens yta, således hvarken något berg eller moln.
Fig. 2.
Men äro solfläckarna dalar eller hål i solens yta, så måste de, invänder man, ovilkorligen i solkanten té sig som inskärningar. Ja väl. I senare tider har ock detta visat sig vara just verkliga förhållandet. Fig. 3 visar en
Källa: Project Runeberg ·