Sida 104
III. Fixstjernhimmelen
dan, att vår nebulosa likväl i viss mening äger en slags linsformig karaktär, ehuru ingalunda i så sträng geometrisk mening som den gamla skolan (den kantska) tog ordet. Den anmärkningsvärda stjernrike domen i eqvatorsplanet och den derefter tilltagande förminskningen, ju närmare polerna man kommer, tyda, som af följande tabell framgår, ovilkorligt på något sådant. På hvarje qvadratgrad förekommer i medeltal följande antal stjernor, nemligen: I de stjernfattiga trakterna nära vintergatans pol...... 6.84
vid sjelfva polen............................................................. 8.55
30° från »............................................................ 9.15
50° » » ............................................................ 10.90
70° » »............................................................ 16.37
i sjelfva vintergatan...................................................... 28. 52
105° från polen............................................................... 19.82
125° » ».............................................................. 11.18
140° » » .............................................................. 9.32
Denna tabell, hvari inga stjernor af lista—9:de storlekarna, är talande nog och visar, att stjernorna ingalunda på måfå äro kringströdda i rymden utan hopade enligt en viss plan, som ingalunda torde få anses som något tillfälligt eller singuliert för vår nebulosa. Hvad som emellertid för närvarande med visshet kan sägas om denna fråga, är att vintergatan består af solar, sammanslutna, som det synes, till en ofantlig mängd hvar för sig endels sjelfständiga hopar, af hvilka en bildar den samling af stjernor, hvaribland vår sol är en anspråklös medlem.
Vintergatan, till hvars underlydande verldsgrupper vi höra, skulle vi således kunna kalla värt universum redan i den meningen, att utöfver dess gränser lära väl våra celesta eröfningar aldrig annat än i inskränkt bemärkelse komma att sträcka sig. Enligt en ungefär beräkning anser man, att en ljusstråle fordrar 20,000 år för att tillryggalägga afståndet mellan vintergatans från hvarandra aflägsnaste stjernor, och det inger oss ett litet begrepp om storheten af detta vårt himmelska fädernesland. Lägga vi nu härtill, att vår nebulosa — ty så ha vi att betrakta vintergatan — kanske (enligt Herschel d. ä.) innehåller mer än 20,000,000 solar, framträder hon for oss såsom en oerhörd praktfull skapelse, ja vi skulle
Källa: Project Runeberg ·