Sida 107
III. Fixstjernhimmelen
105
vara böjda för att tro henne vara skapelsen i sin helhet. Och dock är det icke så. Fjerran bortom vintergatans yttersta råmärken visar oss teleskopet andra nebulosor, som skrida framåt genom rymden, och af hvilka ett stort antal torde vara att anse såsom analoga företeelser med vintergatan.
I Orion fins en nebulosa (fig. 29) af oerhörd storlek och ett högst sällsamt utseende och i våra dagar delvis upplöst i talrika ljuspunkter; dock lemnar hon ett dis-kontinuerligt spektrum, hvadan den måste anses stadd i glödande gasform. Dess spiralformiga natur träder under gynsamma förhållanden tydligt i dagen. Fig. 30 och 31 återgifva utseendet hos de märkvärdiga nebulosorna i Jagthundarne och Oxen och synas antyda verkningar af i vår nebulosa okändt slag. Före Lord Boosés tid hade Jagthundarnes nebulosa utseendet af en ljus ring med ljust centrum, men undergick i dennes jätteteleskop en öfverraskande förändring (fig. 30). Hvad skall hon nästa gång antaga för skepnad, när ett ännu mycket starkare instrument riktas mot henne? Skall den visa oss en af talrika stjernhopar sammansatt vintergata? eller skall den visa oss ett universum af vintergator, sammangyttrade till ett nebulossystem af ofattlig utsträckning? Ja, det vet ännu ingen forskare, men visst är, att en slags aningsfull häpnad frågar sig sjelf, hvad en gång månde varda af denna skapelse. Nebulosans spektrum är enligt Huggins kontinuerligt, på grund hvaraf man kan vänta att en gång kunna upplösa henne i stjernor och stjernsystem. Äfven nebulosan i Jungfrun företer en liknande spiralformig struktur. Andra åter äro ringformiga, t. ex. nebulosorna i Lyran, Svanen m. fl. stjernbilder, andra åter påminna om en komet med stor svans (t. ex. nebulosan i Argo), och andra hafva ännu andra skapnaden Nebulosan i Sabieskis sköld är snarlik ett grekiskt S2 (omega). Omkring 2,000 nebulosor gifva dis-kontinuerliga spektra och torde derföre i ett antal fall vara att betrakta som solar i det primitiva stadiet, hvarpå äfven den hos denna kategori rätt ofta förekommande planetariska formen antyder.
Rörelsen såsom skapelsens yttersta vilkor förnekar sig icke heller i dessa fjerrbelägna trakter. Äfven nebulosorna
Källa: Project Runeberg ·