Read Runeberg

En färd genom verldsrymden

Originalsida 125
Originalsida 125
Originalsida 124
Originalsida 125
124–125

Sida 125

IV. Lifvet i verldsrymden

Vi måste så småningom lemna svar derpå och för sådant ändamål till en början taga en flygtig kännedom om våra grannar i solsystemet, planeterna, som skola tjena oss som en öfvergångsbro, då vi nu förflytta oss från jorden ut i de vida rymderna. I alla tider hafva de utgjort tacksamma föremål för mer eller mindre rimliga spekulationer, och helt visst ha vi litet hvar känt en dragning af det slägtband, som liksom sammanhåller solfamiljens skilda medlemmar, då, vi under klara höstaftnar betraktat Venus', Mars' och Jupiters lugnt strålande gestalter. Den kännedom om "deras fysiska beskaffenhet; som genom våra optiska hjelpmedel vunnits efter hand, har icke heller försvagat, utan tvertom stärkt vår sympati för våra drömda likar der ute.

De klimatiska och fysiska förhållanden, som utmärka jorden, förefinnas i stort sedt äfven på andra planeter. Der fins luft, moln, regn, vindar, dag och natt, vinter och sommar, der finnas haf och kontinenter, berg och dalar, floder, deltor och ögrupper, och hvarföre skulle då icke äfven dertill såsom hos oss sälla sig ett mångskiftande lif af alla grader, högre såväl som lagte? Vidstående fig. 33 och 34 visa Mars' utseendet tvenne skilda lägen; de omvexlande ljusa och mörka trakterna ådagalägga tillvaron af haf och land der ute likasom på jorden, och båda planeterna hafva sina polcirklar och isfält, hvilka senare på Mars liksom på jorden till- och aftaga i utsträckning. Under den kalla årstiden tillväxa de nemligen rätt betydligt för att, då våren och sommaren inträder, åter sammankrypa till sin förra storlek. Det är snömassor, som betäcka höstens vissnade tält tills vårsol åter smälter de kalla drifvorna.

Under Mars' stora närhet till jorden hösten och vintern 1877 och 1878, gjorde Schiaparelli särdeles vackra teckningar af hans yta, hvilka återgifva planetens haf och länder, deltor och arkipelager. Likheten med jordiska förhållanden är så stor, att man vore frestad tro, det man har framför sig en karta öfver någon af våra trafikerade kuster eller skärgårdar. Nåväl, ligger det nu någon orimlighet i att föreställa sig, att likheten sträcker sig äfven till sådant, som står i samband med förhandenvaron af lif? Då jemte den topografiska likheten äfven dygnets längd och zonernas beskaffenhet (Mars' axellutning

Källa: Project Runeberg ·