Sida 149
V. Astronomiens historia
hade dess vård, uppblandades med hvarjehanda krasst vidskepliga tillsatser allt efter omständigheternas kraf. Den var derföre en slags helig vetenskap, som af dem på det omsorgsfullaste hemlighölls, och det är ej osannolikt, att med denna kasts försvinnande det väsentligaste af deras vetenskap äfven följde dem i grafven. Då emellertid de forntida folken, i saknad af utbildade vetenskapliga metoder, måste hafva bygt på mycket vanskliga grunder, är det löjligt att, såsom man ibland får höra, vilja sätta den förgrekiska astronomien ej blott vid sidan af, utan till och med öfver den moderna, ty det kan väl sättas i fråga, hvad erkännande inför den nutida forskningens domstol en vetenskap billigtvis bör kunna påräkna, som icke blott varit ett medel i de religiösa föreställningarnas tjenst, utan äfven hänvisad till observationer af det mest primitiva slag.
Hvar den i vetenskaplig fulländning nu så högt stående astronomien slagit sina tidigaste rötter, låter som sagdt till orten ingalunda med säkerhet bestämma sig; men faraonernas land, hvars hieroglyfer öppnat för oss en så underbar utsigt öfver förgätna årtusenden, torde dock åtminstone bland de första böra ihågkommas. Utan vidare kan man taga för gifvet, att ett folk, som redan för 6,000 år sedan besatt en ej oväsentlig bildning, ägde lagar, institutioner och ordnade samhällen, icke heller saknat astronomiska insigter, och ett sådant antagande bekräftas äfven af såväl Pythagoras', Herodotos' och Platons iakttagelser i Egypten som af ännu qvarvarande minnesmärken. Det lider väl heller intet tvifvel, att den mosaiska kosmologien åtminstone i princip är fotad på egyptisk stjernkunskap; ty det heter ju om Moses, »att han vardt undervist i all den visdom, som de egypter hade», och af presterna Jannes och Jambes invigd i Heliopolis uti Isis' helgedomens mysterier, låg de heliga böckernas innehåll för honom öppet.
Ehuru Egyptens storhetstid för länge sedan var förbi, gälde det dock ännu för grekerna som ett »undrens land», dit hvarje vishetssökande yngling aningsfullt trånade liksom till ett land, der all sanning vore att finna, och det är högst troligt, att Pythagoras, som flere gånger besökte Egypten, just derifrån hemtat stoffet till såväl
Källa: Project Runeberg ·