Sida 167
V. Astronomiens historia
gjorde något senare sjelfständigt samma upptäckt) och inom fysikens område inlagt odödliga förtjenster. Sitt största verldsrykte har han som bekant förvärfvat genom sin upptäckt af den allmänna gravitationslagen, hvarigenom verldsmekanikens nyckel var funnen och den vigtigaste hörnstenen lagd i den moderna astronomiens teoretiska grundval. Newtons funna lag formuleras på följande sätt: Hvarje materiel punkt eller molekyl attraherar hvarje annan direkt i proportion till massan och indirekt till qvadraten pä afståndet, hvarmed pro primo menas, att om t. ex. tvenne kroppar, a och b, väga respektive 1 och 100 gram, förhålla sig äfven deras inbördes attraktioner som 1 till 100, och pro secundo att om afståndet dem emellan förstoras eller förminskas, växer eller aftager attraktionens styrka i samma förhållande som afståndsqvadraten gör det; således om afståndet fördubblas blir attraktionen 4 gånger mindre och, om det t. ex. 100-faldigas, 10,000 gånger mindre o. s. v. Tänka vi oss för lätthetens skull 2:ne afstånd, x och y, hvaraf
x = 2y, är ju tydligen
x2 = 4y2
och således
ya
xa = ^-t-4
eller
ya = Ax a, då xa och ya beteckna attraktionerna i de båda lägena x och y. Af hvilken utomordentlig betydelse denna upptäckt blef för astronomien, inses utan vidare. Då man nemligen genom kännedom om Keplers lagar väl kunde på det bestämdaste sluta sig till planeternas lägen och rörelser på hvilken tid som helst, hade man dock ingen garanti alls för att en sådan kännedom var någon allmängiltig för all tid gällande sanning, så länge man ej kände något om denna rörelses orsak, som ju möjligen kunde vara af beskaffenhet att sjelf undergå förändringar och såmedelst på olika tider gifva upphof till skilda rörelseyttringar, ja, i längden till så många sådana som helst. De således för en tid riktiga värdena kunde mycket väl för en annan vara motsatsen, hvarföre den keplerska astronomien ingalunda ägde någon säkerhet för att
Källa: Project Runeberg ·